PROFESS prωfäs4 l. pro-, i bet. I r. l. m. ((†) n. Schroderus), i bet. II m.||ig.; best. -en; pl. -er. Anm. I bet. II förekommer den lat. pl.-formen professi NF 7: 1199(1883).
Etymologi
[jfr t. profess, meng. professe (i bet. I), profess, adj., som avlagt kloster- l. ordenslöfte, äv. substantiverat, ä. fr. professe (i bet. I), fr. profès (f. professe), adj., som avlagt kloster- l. ordenslöfte, äv. substantiverat, mlat. professus; i bet. I av senlat. professus, erkännande, förklaring (l. av ett icke anträffat professa med samma bet.), vbalsbst. till lat. profiteri; i bet. II av substantiverade former av lat. professus, p. pf. av profiteri (se PROFITERA, v.2)]
(om utländska förh.)
I. (avläggande av) löfte varigm en person (efter genomgången prövotid) förbinder sig att leva i enlighet med de för ett kloster l. en orden fastställda reglerna; kloster- l. ordenslöfte. Schroderus Os. III. 2: 142(1635). SvUppslB 20: 831(1934).
II. person som (vid inträde i kloster l. orden) avgivit kloster- l. ordenslöfte; särsk.: jesuit som avlagt löfte om absolut lydnad för påven o. som därmed tillhör jesuitordens högsta grad o. är medlem av denna ordens generalkongregation. Ekbohrn(1904). Högberg JesuBr. 1: 58(1915).
Ssg (till II, om utländska förh.): PROFESS-HUS. [jfr t. professhaus, fr. maison professe] hus för jesuitordens professer. Eberhardt AllmH 4: 191(1781). 2NF 12: 1388(1910).
