SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PROGNAT progna4t l. prω-, sbst. o. adj.; ss. sbst. m.||ig. l. (om kranium) r. l. m., best. -en, pl. -er; ss. adj. n. =.
Ordformer
(äv. -gnath)
Etymologi
[jfr t. prognath, fr. prognathe; bildat av A. Retzius († 1860) till PROGNATISK]
antropol. motsatt: ortognat.
I. sbst.: person (l. kranium) med framskjutande käkar o. vanl. med övertänderna riktade snett nedåt framåt o. undertänderna snett uppåt framåt. Retzius EthnolSkr. 46 (1844). Pygméerna äro .. prognater. Elander JordLiv 131 (1921).
II. adj.: som har framskjutande käkar l. käkparti. Sundström Huxley 430 (1874). Hylin Munn. 1: 131 (1930).
Spoiler title
Spoiler content