publicerad: 1954
PROKURATEL prω1kɯrate4l l. prωk1- l. prå1- l. prok1-, l. -ur-, l. 0104, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(procuratell 1736)
Etymologi
I. (†) fullmakt l. uppdrag att uppträda ss. ngns ombud inför rätta (ss. ”prokurator”; se PROKURATOR, sbst.2 3). VRP 21/6 1736.
Spoiler title
Spoiler content