SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PROSAISK prωsa4isk l. pro- (prosa´isk Weste; prosájsk Dalin), adj. -are (gradf. föga br., Sundblad Off. 49 (1894), DN(A) 1933, nr 315, s. 10). adv. -T.
Etymologi
[jfr t. prosaisch, eng. prosaic, fr. prosaïque; ytterst av lat. prosaicus, avledn. av prosa (se PROSA, sbst.)]
1) som tillhör l. avser prosa(n); särsk. om litteraturvärk o. d.: skriven l. avfattad l. utförd på prosa l. i obunden form (i sht i motsats till annat värk av samma l. liknande art som är avfattat på vers); på prosa, prosa-; numera nästan bl. i attributiv ställning. Snorre-Eddan eller den prosaiska eddan. Den prosaiske vähltaligheten skapade den poetiska och historiska. Höpken 1: 196 (1755). (N. v. Rosenstein) hade den gåfvan .. att skrifva en skön, ren, välljudande men likväl rent prosaisk prosa. Tegnér (WB) 4: 455 (1824). (Vissa accenttecken) förekomma endast i de .. (icke metriska) böckerna (i bibeln), och kallas Prosaiska. Pettersson HebrGr. 42 (1829). Versens ordföljd vid prosaiskt uttal. Kræmer EnstafvOrd 13 (1882). Schück VittA 4: 596 (1935).
2) till PROSA, sbst. 2 a, om vers l. dikt: som har karaktär av prosa, som i stilen liknar prosa. Kellgren (SVS) 5: 111 (c. 1787). GT 1788, nr 34, s. 4. Sofia Brenner, ”hedersgumman”, satt fryntlig och utspann långdragna prosaiska vershärfvor. 2SAH 41: 276 (1866). 3SAH 6: 311 (1891).
3) till PROSA, sbst. 2 b, om person l. sak l. förhållande: som utmärkes l. präglas av alldaglighet l. banalitet o. d.; vardaglig, banal, platt; jordbunden; äv.: torr, nykter; äv.: som är inställd l. inriktad på vardagliga intressen l. ämnen. Kellgren (SVS) 4: 171 (1780). Min prosaiska näsa kände genast lukten af grönsakerna. Snellman Gift. 1: 3 (1842). Hushållets prosaiska bestyr. Carlsson Stockholmskan 40 (1915). Unnerstad Snäckh. 70 (1949).
Avledn.: PROSAISKHET, r. l. f. till 3. Frey 1844, s. 102. Hallström KonstLiv 174 (1919).
Spoiler title
Spoiler content