SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PROSPICIERA, v.
Etymologi
[jfr t. prospizieren; av lat. prospicere (pr. prospicio), se framåt, sörja för, av pro- (se PRO-, prefix1) o. specere, se, till samma ieur. rot som föreligger i SPEJA, SPÅ. — Jfr ASPEKT, PROSPEKT, PROSPEKTERA, RESPEKT, SUSPEKT, SPECIES, SPEGEL, SPEKTAKEL, SPEKULERA m. fl.]
(†) sörja för sin egen vinning, se till sin egen fördel, förtjäna (på ngt). Doch skall Borgerskapet .. (i Raumo) wara förtenckt att prospiciera och radha sigh på dhe warur, som Bönderne måst aff nödhen haffua. SUFinlH 5: 84 (1616).
Spoiler title
Spoiler content