PROTRAHERA prω1trahe4ra l. prå1- l. prωt1- l. prot1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade; l. (i bet. 2) PROTRAHERAS prω1trahe4ras osv., v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. protrahieren, eng. protract; av lat. protrahere, framdraga, uppskjuta, av pro- (se PRO-, prefix1), o. trahere, draga (se TRAKT). — Jfr ABSTRAHERA, ATTRAHERA m. fl.]
1) (†) uppskjuta (ngt), förhala avgörandet av (ngt); äv. intr., i uttr. protrahera om ngt, uppskjuta behandlingen l. avgörandet av ngt. Her Per Baner meente man skulle protrahera intill den andra rijkzdagen, om thet Tyska väsendet. RP 3: 46 (1633). The twister, som fordersamt både kunde och borde afhielpas, protraheras, genom nya widlyftigheter förwirras och befordringen af Justitien hindras. Schmedeman Just. 731 (1681).
2) med. dep., om sjukdom(sförlopp), läkning o. d.: vara långvarig l. utdragen, gå långsamt, dra ut på tiden; äv. i p. pf. i adjektivisk anv. Protraherade fall med dödlig utgång. Hygiea 1860, s. 378. Läkningen (kan) .. protraheras, till och med .. bli alldeles omöjlig. UpsLäkF 1870—71, s. 351. Förloppet (av vissa blödningar) är protraherat. Löwegren Oftalm. 480 (1923).
