SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PROVIANTERING prω1viante4riŋ l. prωv1-, äv. prå1- l. prov1-, i Sveal. äv. -e3riŋ2, r. l. f., förr äv. PROVIANTERNING, f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(-ant- 1617 osv. -ent- 1617. -ering 1617 osv. -erning 1617)
Etymologi
[vbalsbst. till PROVIANTERA]
handlingen att proviantera, provianterande; stundom konkret, om provianten. SUFinlH 5: 233 (1617). Dagen .. (användes) till proviantering och furagering. IllMilRevy 1898, s. 6. Kjellgren SpanOd. 56 (1932; konkret). — jfr VINTER-PROVIANTERING.
Ssgr: PROVIANTERINGS-BÅT. båt använd vid proviantering; proviantbåt. Munsterhjelm Wallenius Människojäg. 202 (1934). —
-DIREKTION. (förr) mil. direktion (bestående av ett visst antal officerare) med uppgift att ombesörja provianteringen för ett regemente under dess årliga vapenövningar. KrigVAT 1839, s. 135. —
-FRILAGER~020. tullv. frilager för uppläggning av varor som äro avsedda för proviantering o. utrustning av fartyg. BtRiksdP 1900, I. 1: nr 2, s. 51.
Ssgr (tullv.): provianteringsfrilagers-avgift. avgift som erlägges till staten för varor som uppläggas på provianteringsfrilager. 2NF 30: 271 (1920).
-gods. SFS 1917, s. 2194. —
-PERSEDEL. (†) proviantartikel. KrigVAH 1825, s. 20. —
-RESA, r. l. f. med syfte att proviantera l. anskaffa matvaror för hushållet o. d. —
-STAT. (förr) mil. stat över ett truppförbands o. d. proviantering; jfr utspisnings-stat. KrigVAH 1807, s. 136. —
-TERMIN. (förr) mil. tidsperiod för vilken en viss (på en gång utdelad) kvantitet livsmedel var avsedd; äv. om den tidpunkt då en dylik period började. KrigVAH 1816, s. 171. —
-VÄG. väg som provianten till ett visst förband l. en viss plats forslas. Lefrén Förel. 2: 110 (1817).
Spoiler title
Spoiler content