PROVISORISK prω1visω4risk l. prωv1-, äv. prå1- l. prov1-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr d. provisorisk, t. provisorisch samt eng. provisory, fr. provisoire; bildat med ändelsen -orisk (motsv. lat. -orius) till (stammen i) PROVISION; med avs. på bildningen jfr ILLUSION : ILLUSORISK, PROVOKATION : PROVOKATORISK. — Jfr PROVISORIUM]
om åtgärd l. anordning o. d.: företagen resp. brukad i en viss situation för att (mer l. mindre nödtorftigt) fylla en viss uppgift för tillfället l. tills vidare o. avsedd att senare efterföljas av en definitiv åtgärd resp. ersättas med en permanent l. beständig l. för användning under en längre tid beräknad anordning o. d.; jfr PRELIMINÄR I, INTERIMISTISK. Uppföra en provisorisk byggnad. En provisorisk bro. Vidtaga en provisorisk åtgärd. Laga ngt provisoriskt. GT 1788, nr 106, s. 2. En provisorisk befästning. Busch Fästn. 51 (1880). Ehuru (lärovärks-)stadgan (av år 1724) utfärdades att gälla blott provisoriskt tills vidare, kom den (osv.). ÅbSvUndH 56—57: 34 (1939). Det enklaste sättet att göra en provisorisk bår är att använda en filt och ett par stänger. Hemskydd. 183 (1939). Provisoriskt dyrortstillägg. SFS 1948, s. 1399.
Anm. En i folkligt spr. förekommande ombildning av d. o. [med anslutning till PROFESSOR] utgör formen professorisk. Landsm. VI. 5: 27 (1888). Vi sätter bara en stötta profesoriskt nu först, så sköter jag om rästen i morn. Engström Bläck 79 (1914).
