publicerad: 1954
PROFESSOR prωfäs3or2 l. pro-, i sht i vissa trakter äv. 040 (profe`ssor Weste; -fä`ssårr Dalin), m.||ig.; best. -n, äv. (numera nästan bl. skämts.) -en prω1fäsω4ren l. prå1-, l. -es- (Chronander Surge E 4 b (1647), Östergren (1935)); pl. -er prω1fäsω4rer osv. Anm. I pl. användes äv. (förr ofta, numera bl. ngn gg i högtidligt akademiskt spr.) den lat. formen professores. Annerstedt UUH Bih. 1: 18 (i handl. fr. 1593), Edholm C15T 13 (1860).
Ordformer
(förr ngn gg proph-)
Etymologi
[jfr t. o. eng. professor, fr. professeur; av lat. professor, offentlig lärare, i mlat. äv.: profess (se d. o. II), vbalsbst. till profiteri (se PROFITERA, v.2)]
2) (numera bl. ngn gg om utländska förh.) lärare vid (i sht högre) skola l. gymnasium; lektor (se d. o. 4); jfr 3. Thå steeg in för rätten M. Abram Andreæ, professor och predicant här i staden. 2SthmTb. 5: 134 (1576). Cook 2Resa 363 (1783). Östergren (1935).
3) (titel för) innehavare av befattning tillhörande den högsta kategorien av lärartjänster vid universitet l. högskola l. akademi (se d. o. 2 c) o. d.; äv.: (titel för) innehavare av befattning ss. chef l. avdelningschef vid vissa vetenskapliga institutioner (t. ex. Bergianska stiftelsen, Naturhistoriska riksmuseet); äv. ss. (av Kungl. Maj:t förlänad) hederstitel (utan därmed förenad tjänst) för förtjänt vetenskapsman (l. konstnär). Utnämnas till professor i (förr äv. uti) fysik, förr äv. (ut)i l. för fysiken. Han är professor vid Uppsala universitet. Tillägga l. tilldela ngn professors namn (förr professors namn, heder och värdighet) l. (i Finl.) professors titel. Extraordinarie (e. o.) professor (förr), se EXTRAORDINARIE 2 b. Annerstedt UUH Bih. 1: 58 (i handl. fr. 1604). Den ryktbara Madame Laura Bassi är Professor (eller huru jag skal säga, ty saken har ej fordrat Fæmininum förr än uti henne för första gången) uti Physiquen (vid universitetet i Bologna). Björnståhl Resa 1: 426 (1772). Svenska Konst-Akademien, som .. valde honom (dvs. Sergel) till Professor för teckningen. Franzén Minnest. 1: 164 (1815). Men gudskelof, att professorer finnas, / för hvilka sanningen är ganska klar! Fröding Guit. 81 (1891). Professors namn har av k. m:t tillagts .. (ordbokschefen) E. O. Tuneld. SvD(A) 1923, nr 132, s. 8. SDS 1948, nr 127, s. 12 (: professors titel; om förh. i Finl.). SvStatskal. 1951, s. 1056 (vid Naturhistoriska riksmuseet). — jfr ASTRONOMIE-, EKONOMIE-, ELOKVENTIE-, ESTETIK-, HISTOLOGI-, HÖGSKOLE-, LAGFARENHETS-, LATIN-, LUNDA-, MUSIK-, NATURKUNNIGHETS-, TITULÄR-, UNIVERSITETS-, UPPSALA-PROFESSOR m. fl. — särsk. (numera bl. ngn gg om ä. förh.) (titel för civil l. militär) lärare som handhade undervisning i artilleri l. fortifikation vid krigs(hög)skola l. regemente; äv.: (titel för) ledare av vissa vetenskapliga geodetiska arbeten vid generalstaben. UrFinlH 360 (1773). TjReglArm. 1889, s. 199 (vid generalstaben). Ekstrand Karlbg 21 (1937). jfr ARTILLERI-PROFESSOR.
4) i utvidgad anv., om person som utmärkes av framstående lärdom l. skicklighet i ngt; numera företrädesvis om trollerikonstnär; ofta i uttr. professor i ngt. Informatorn Nordenhielm var en Professor i lärdom och gammaldags redlighet. HSH 7: 198 (c. 1800). En och annan af sällskapet voro .. professorer i ostronätning. Gosselman SNAmer. 2: 121 (1833). En trollkonstnär kallar sig numera ”professor i magi”. SöndN 1865, nr 5, s. 2. UNT 1934, nr 290, s. 3. — jfr TROLLERI-PROFESSOR m. fl.
Ssgr (i allm. till 3): A (numera bl. ngn gg tillf.): PROFESSOR-FULLMAKT, -MÄSSIG, -STOL, -SYSSLA, -TJÄNST, se B.
B: PROFESSORS-AKTIG. särsk. närmande sig bet.: docerande; jfr professorlig 1. Ahrenberg Männ. 4: 56 (1909). —
-AVHANDLING. (förr, i Finl.) avhandling avsedd att ventileras vid disputation ss. specimen för professur. Finland 234 (1893). —
-BEFATTNING. (i sht i skriftspr.) befattning ss. professor; professur. Frey 1845, s. 217. Professorsbefattningar (vid universiteten) tillsättas antingen genom kallelse eller efter ansökan. SFS 1916, s. 142. —
-BOSTAD~02, äv. ~20. bostad (stundom tjänstebostad) för professor. Annerstedt UUH II. 2: 441 (1909). —
-FULLMAKT~02, äv. ~20. (professor- 1747. professors- 1895 osv.) jfr fullmakt 4. Hernlund Laurel 11 (i handl. fr. 1747). —
-KJORTEL. (förr) kjortel (se kjol 2) som professor bar vid högtidliga tillfällen. Ahnfelt LUH 1: 234 (i handl. fr. 1668). jfr Weibull LundLundag. 156 (1882). —
-LÖN. Linné Bref I. 1: 1 (1752). En professorslön är en mans goda bergning. Geijer Brev 197 (1815). —
-MÄSSIG. (professor- 1703. professors- 1779 osv.) som liknar l. anstår l. är karakteristisk för en professor; äv.: professorskompetent. Hermelin BrBarck 67 (1703). Lindfors (1824). —
-PENSION. —
-PROV. (†) föreläsnings- l. disputationsprov avlagt av sökande till en professur. Reuterdahl Mem. 80 (1858). Svedelius Lif 493 (1887). —
-SPECIMEN. avhandling o. d. lämpad l. avsedd ss. merit för en professur. Wieselgren Bild. 414 (1875, 1889). —
-STAT. (föga br.) sammanfattande, om professorerna vid ett universitet l. en högskola o. d.; jfr -kår. Adlerbeth Ant. 2: 65 (c. 1805). Annerstedt UUH II. 2: 434 (1909). —
-STOL. (professor- 1942. professors- 1832 osv.) lärostol som beklädes av professor. BerRevElLärov. 1832, Bil. Q, s. XVI. —
-SYSSLA, r. l. f. (professor- 1729. professors- 1789 osv.) (numera bl. tillf.) jfr -befattning. Polhem Invent. 21 (1729). —
-TJÄNST. (professor- 1682. professors- 1734 osv.) professorsbefattning; äv.: tjänstgöring ss. professor, i uttr. göra professorstjänst. Schück VittA 2: 96 (i handl. fr. 1682). Bibliotekarien, professor Aurivillius, hade gjort professorstjenst i litteraturhistoria. Svedelius Lif 296 (1887). —
-VIKARIAT. särsk. till 3. VDAkt. 1781, nr 559 (möjl. till 2). BtRiksdP 1876, I. 1: nr 1, Bil. nr 7, s. 9. —
-VÄRDIGHET~102, äv. ~200.
1) (†) till 1: värdighet l. rang ss. profess inom jesuitorden. (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 96 (1837).
2) till 3.
b) värdighet som ngn lägger i dagen i sin egenskap av professor. Uppträda med professorsvärdighet. —
-ÄMNE. (ngt vard.) person som lämpar sig väl för att (förr l. senare) utnämnas till professor. Bark Bref 1: 88 (1703). OoB 1932, s. 572. —
-ÄNKA. Silfverstolpe Mem. 3: 187 (1825).
Avledn. (till 3): PROFESSORAL0104 l. 1004, adj. [jfr t. professoral] (i sht skämts.) som tillhör l. utmärker l. härrör från en professor; oftast klandrande: professorsaktig. SvD(A) 1932, nr 168, s. 8. —
PROFESSORAT0104 l. 1004, n. (-at 1649—1935. -iat c. 1800) [jfr dan. o. t. professorat, eng. professorate, fr. professorat] (numera föga br.) professur; äv.: professorstid. BraheBrevväxl. II. 1: 51 (1649). Jag .. vill ta vägen till prästeståndet genom professoratet. EGGeijer (1812) i MoB 7: 174. Wägner Templ. 238 (1910). Östergren (1935).
PROFESSORERA, v. (†)
PROFESSORISK, adj.1 (†) professorlig (se d. o. 1). SP 1792, nr 42, s. 2. En rätt professorisk, rätt grundlärd Man medger mycket lättare at han gjort en falsk sedel, än at han nyttjat en orätt glosa. Kellgren (SVS) 5: 265 (1793). —
PROFESSORLIG1040, äv. 1032 (professo´rlig Weste; -fässòrligg Dalin), adj.
1) som tillhör l. angår l. är karakteristisk för professor(er); professors-; äv. med bibegrepp av lärdomspedanteri l. lärdomshögfärd o. d.; professorsaktig. Kellgren (SVS) 5: 203 (1789). Denna liknöjdhet för de Studerande är en inrotad professorlig arfssynd. Järta (1826) i 3SAH XL. 2: 75. Föreläsningen utgör dock det förnämsta uti den professorliga befattningen. Frey 1845, s. 328. Han behandlade sitt ämne i största allmänhet och i all professorlig abstraktion. Nilsson Kabb. 18 (1908, 1916).
2) (mera tillf.) om person (jfr 1): som är professor. Professorliga riksdagsmän. Geijer Brev 353 (1840). SvD(B) 1943, nr 172, s. 4. —
PROFESSORSKA1032, äv. 1040 (professo´rska Weste), f.
Ssg: professorske-titel. —
PROFESSORSKAP, n. (professorsskap 1845) [jfr t. professorschaft, eng. professorship] (†) förhållandet att vara professor; professorsbefattning, professur. Hvad mig angår, så dör min Sångmö, i mitt olyckl(ig)a Professorskap och Upsala-lefverne, af strypsjuka. Atterbom (1839) i 3SAH LV. 2: 95. Steffen BrittStröft. 221 (1895; om eng. förh.).
Spoiler title
Spoiler content