SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PRUD, adj.1
Etymologi
[fsv. prudher, härlig, ståtlig, präktig, vacker; jfr d. prud, präktig, vacker, isl. prúðr, vacker, tapper, ärelysten; liksom feng. prút, prúd, stolt (eng. proud), av ffr. preu, prod, prud, klok, tapper (fr. preux, tapper), sannol. av ett vulgärlat. adj. prōdis, bildat till lat. prōde esse, av prodesse, gagna (se PROSIT). — Jfr PRYD, PRYDA, PRYDE]
(†)
1) tapper. Spegel GW Fff 1 b (1685). Spegel 353 (1712).
2) vacker, fager. En enka af min slägt, / Hon har en dotter så prud / och det skall bli din brud. SvFolkv. 1: 221.
Spoiler title
Spoiler content