PRYDERI pry1deri4 l. pryd1-, n.; best. -et, äv. -t; pl. (i konkretare anv.) -er.
Ordformer
(pruderi (-ie) 1792—1868. pryderi 1854 osv.)
Etymologi
[jfr t. prüderie, eng. prudery; av fr. pruderie, till prude (se PRYD, adj.1)]
egenskapen l. förhållandet att vara pryd, överdriven o. tillgjord blygsamhet l. anständighet, sipphet, prydhet; ngn gg äv. konkretare, om handling l. yttrande o. d. som kännetecknas av l. ger intryck av prydhet. Besinna endast det hjertligen stygga .. i alla afféterier, coquetterier, pruderier. Thorild (SVS) 3: 239(1792). Den rena qvinligheten, .. som föraktar allt pruderi och likväl förädlar de delikataste förhållanden genom en helig blygsamhet. Phosph. 1811, s. 175. Konventionellt pryderi. Böök i 3SAH LX. 2: 37(1949).
SAOB
