publicerad: 1954
PRÄRIE prä4rie l. præ4-, r. l. f.; best. -en; pl. -er; i sht förr äv. PRÄRI präri4 l. præ-, r. l. f.; best. -en l. -n; pl. -er.
Ordformer
(prairie 1840—1874. präri 1854—1944. prärie c. 1855 osv. prärier, pl. 1852 osv.)
Etymologi
[av amerik.-eng. prairie, av fr. prairie, av ffr. praerie, ängsområde; avledn. av pré, äng, av lat. pratum, äng; benämningen infördes i Nordamerika av franska kolonister]
benämning på (område, huvudsakligen bestående av) bördiga grässtäpper på den nordamerikanska kontinenten mellan Ohio i öster o. de torra savannerna i väster; i inskränktare mening om dylikt grässtäppsområde l. dylika grässtäpper i staten Ohio o. kring övre delen av floden Mississippi; stundom äv. i utvidgad anv., om grässtäpp l. fält o. d. i andra länder. Boheman ÅrsbVetA 1840—42, s. 39. De stora grässlätterna mellan Klippbergen och Missisippifloden, kallade i södra delen Savaner och i norra delen Prairier. Thelaus Skog. 15 (1865). Hela prärier af digitalis möta blicken, då man närmar sig Brocken (i Tyskland). SDS 1904, nr 213, s. 2. På prärien tycktes folk inte behöva arbeta på sågverk. Johnson Här 135 (1935). — jfr HÖG-PRÄRIE.
Ssgr: PRÄRIE- l. (numera knappast br.) PRÄRI-BRAND. (präri- 1882—1926. prärie- 1885 osv.) (förhärjande) eld l. brand på en prärie. Kruhs Jordkl. 2: 630 (1882). Ryktena .. (hade) spridit sig som en präriebrand. SvD(B) 1944, nr 212, s. 6. —
-ELD. (präri- 1882. prärie- 1853 osv.)
-GRÄS. (präri- 1880. prärie- 1921 osv.) gräs som växer på en prärie. Hesse-Wartegg Nordam. 1: 478 (1880). —
-HARE. (prärie-) zool. den bl. a. på de nordamerikanska prärierna o. i östra Kanada förekommande hararten Lepus campestris Bachm. (äv. kallad stora prärieharen). (Stuxberg o.) Floderus 3: 276 (1903). 4Brehm 4: 65 (1923). —
-HUND. (präri- 1874—1923. prärie- 1861 osv.) [jfr amerik.-eng. prairie-dog; djurets läte påminner om hundskall] zool. individ av det till familjen ekorrdjur hörande o. i Nordamerika förekommande släktet Cynomys Raf.; särsk. om arten Cynomys socialis Raf., som lever i stora kolonier i hålor i jorden. Thorell Zool. 2: 131 (1861). Digger-indianerna .. har den myten, att de första indianerna voro präriehundar. Nilsson PrimRel. 196 (1911). —
-HÖNA. (präri- 1875—1913. prärie- 1853 osv.) [jfr amerik.-eng. prairiehen] zool. individ l. art av präriehönssläktet; särsk. om arten Tympanuchus americanus Rehb. Bremer NVerld. 2: 235 (1853). särsk. i uttr. lilla präriehönan, arten Tympanuchus pallidicinctus Ridgway. 4Brehm 8: 376 (1926). —
-HÖNS, pl. (präri- 1882—1915. prärie- 1886 osv.) zool. nordamerikanska hönsfåglar av det till underfamiljen orrfåglar hörande släktet Tympanuchus Rehb.; särsk. om individer av arten Tympanuchus americanus Rehb., präriehönor. Kruhs Jordkl. 2: 435 (1882).
-INDIAN. (präri- 1881—1915. prärie- 1895 osv.) om indianer tillhörande nordamerikanska stammar som efter införandet av hästen o. eldvapnen i Nordamerika levde på (buffel)jakt på prärierna. Hesse-Wartegg Nordam. 2: 1 (1881). —
-KULTUR. (präri- 1914. prärie- 1935 osv.) (i fackspr.) kultur som är utmärkande för prärieindianer. 2NF 21: 290 (1914). —
-LAND. (präri- 1880—1912. prärie- 1853 osv.) land l. landsdel l. område o. d. som till stor del l. huvudsakligen består av prärier. Tre fjerdedelar af Jowa mark, säges vara böljande prairie-land. Bremer NVerld. 2: 380 (1853). —
-ROS, r. l. f. (prärie-) [jfr amerik.-eng. prairie rose] bot. den i Nordamerika vildväxande o. i Sverige ss. prydnadsväxt odlade rosen Rosa setigera Michx. HbTrädg. 5: 93 (1874). —
-SKONARE, r. l. m. (prärie-) [efter amerik.-eng. prairie schooner] (numera bl. tillf.) om nordamerikanska förh.: prärievagn. GHT 1896, nr 3 B, s. 1. —
-STAM. (präri- 1898—1914. prärie- 1935 osv.) stam av prärieindianer. Zilliacus Indiankr. 150 (1898). —
-UGGLA, f. l. r. (präri- 1875—1915. prärie- 1925 osv.) zool. den till släktet hålugglor hörande nordamerikanska ugglan Speotyto hypogæa Bonap. 1Brehm 2: 342 (1875). —
-VAGN. (präri- 1898. prärie- 1945 osv.) [jfr amerik.-eng. prairie wagon] fyrhjulig vagn täckt med på halvcirkelformiga bågar uppfäst tältduk o. dyl. o. dragen av oxar l. hästar l. mulåsnor o. (i sht förr) använd för transport av gods o. passagerare l. som boskaps- o. flyttvagn för utvandrare o. d. på de nordamerikanska prärierna; äv. allmännare, om liknande täckt vagn använd på andra håll. Zilliacus Indiankr. 158 (1898). SvD(B) 1945, nr 102, s. 5 (om förh. i Danmark). —
-VARG. (präri- 1874—1923. prärie- c. 1855 osv.) [jfr amerik.-eng. prairie-wolf] i sht zool. den på de öppna prärierna l. i skogfattiga trakter i Nordamerika levande (till hunddjursfamiljen hörande) vargarten Canis latrans Say, koyot. Prärievargar skälla (på prärien i Texas). CJLAlmqvist (c. 1855) i OoB 1904, s. 17. —
-VID, adj. (prärie-) (tillf.) om utsikt o. d.: så vidsträckt som på en prärie. Bremer GVerld. 2: 174 (1860). —
-ZON. (prärie-) (i fackspr.) zon l. bälte som präglas av prärieområden; särsk. i sg. best., om en dylik zon i Nordamerika (från Klippiga bärgen till Mississippi). SvUppslB 30: 328 (1937).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content