PSALMODIKON salmω4dikon l. 0302 (psallmòdikånn Dalin), n.; best. -et; pl. = (Sundén(1888) osv.), äv. -dika (Dalin(1855), Björkman Gård 15(1918)); förr äv. PSALMODIKUM, n.; äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) PSALMONIKA salmω4nika l. 0302, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
[av PSALMo. gr. ᾠδικός, som avser l. hör till sång, avledn. av ᾠδή, sång (se ODE); formen PSALMONIKAär en ombildning efter mönster av HARMONIKA]
1) (i sht förr) mus. (av den svenske prästen Johan Dillner år 1829 uppfunnet) musikinstrument använt vid (ackompanjemang av) psalmsång o. bestående av en lång fyrkantig resonanslåda med urspr. bl. en sträng (senare äv. med flera strängar), där tonerna frambringas med en stråke o. där tonstegen (oftast) äro markerade med siffror; jfr MONOKORD.Dillner Psalmod. XIV(1830). Den gamla dalkullan från Söderbärke församling, spelande på sin psalmonika. SvRödK 1927, s. 276.Moberg Utvandr. 350(1949).
2) (förr) lärobok i användandet av ett psalmodikon; äv.: koralbok med koraler utsatta för psalmodikon. Psalmodikon. Dillner (1830; på titelbladet). Frey 1850, s. 190. Fyrstämmigt och förenkladt Psalmodikon. Pettersson (1856; boktitel).
