SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PUBLICIST pub1lisis4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. publizist, eng. publicist, fr. publiciste; till lat. (jus) publicum, offentlig rätt, till publicus, offentlig, allmän (se PUBLIK, adj.)]
1) (†) person som är kunnig i statsrätt; person som författar vetenskapliga arbeten l. (tidnings)artiklar o. d. rörande statsrättsliga l. politiska frågor; stundom svårt att skilja från 2. Oelreich 87 (1755). Alle våre häfdatecknare och Publicister (ha) hittils haft ett felacktigt begrepp om (jarlens ämbete). Botin Hist. 2: 170 (c. 1790). WoH (1904).
2) [med anslutning till PUBLICERA 2] person som skriver l. publicerar l. låter publicera artiklar (rörande aktuella förhållanden) i tidningar l. tidskrifter l. i bokform o. d., skriftställare, skribent, författare; numera nästan bl. i inskränktare anv.: tidningsman, pressman, journalist. Atterbom (1824) i 2Saml. 27: 92. Publicisten .. skrifver då han tycker och har tid dertill .. uti ett visst af honom kändt eller studeradt ämne, hvarvid han lemnar en produkt i egenskap af brochyr eller bok. Wingård Minn. 6: 76 (1847). Vi vilja alltid iakttaga den hofsamhet och tolerans som en upplyst tid har att fordra af publicisten. Snällp. 1848, nr 1, s. 1. VFl. 1937, s. 19. jfr (†): Jag för min del måste ogilla, ja afsky dessa falska Profeter, dessa Gudaktighetens Publicister, lycksökare inom Kyrkan (dvs. läsarprästerna). Tegnér (WB) 8: 375 (1839).
Ssgr (till 2): PUBLICIST-FÖRENING. jfr -klubb. WoH (1904). —
-KALL(ET). jfr kall, sbst.2 4. MinnSvNH 6: 319 (1855). —
-KLUBB. klubb l. förening för publicister; särsk. i sg. best. ss. namn på en 1874 bildad sammanslutning för de svenska (urspr. bl. stockholmska) pressmännen, med uppgift att behandla frågor av intresse för pressen o. pressmännen. AB 1874, nr 178, s. 2. Bjurman 3Statsm. 271 (1935). —
-MÖTE. jfr möte 5. NVexjöBl. 1848, nr 14, Bih. s. 2. —
-SLADDER. (tillf.) om lögnaktiga l. snedvridna meddelanden o. d. i pressen. Atterbom (1833) i 3SAH LV. 2: 24. —
-YRKE(T). Svanberg RedLefn. 564 (1882).
Avledn. (till 2): PUBLICISM, r. l. m. [jfr eng. publicism, fr. publicisme] (†) en publicists l. tidningsmans värksamhet, publicistik (se d. o. 1). SvLittFT 1838, sp. 633. AB 1874, nr 180, s. 3. —
PUBLICISTERI, n. (-eri 1822—1847. -erie 1835. -eriet, sg. best. 1824—1840) (†) publicistisk värksamhet, publicistik; ofta med klandrande innebörd: dålig l. tarvlig journalistik. SC 2: 353 (1822). (Artikeln) kommer att fortsättas med mera direct afseende på Götheborgska publicisteriet. Järta (1834) i 3SAH XL. 2: 252. Livijn 2: 369 (1840). SthmFig. 1847, s. 1.
Avledn.: publicisteriell, adj. (†) som rör publicister l. publicistik, publicistisk, journalistisk. Leijonhufvud Minnesant. 361 (1843). —
PUBLICISTIK1004 l. 0104, r. l. f. [jfr t. publicistik]
1) värksamhet ss. publicist l. tidningsman, tidningsmannavärksamhet, journalistik (se d. o. 1); äv. konkret, om alster av publicistisk värksamhet. Hjärne SvFräm. 169 (1880, 1908). (G. Stridsbergs) omfattande, i flera avseenden glansfulla folkrättsliga publicistik. SvD(B) 1927, nr 177, s. 7. Ahnlund i 3SAH LIV. 1: 14 (1943; konkret).
2) tidningsväsen, (tidnings)press, journalistik (se d. o. 2). Finland 289 (1893). En av veteranerna inom svensk publicistik. AB(A) 1931, nr 86, s. 4. —
PUBLICISTISK, adj. [jfr t. publicistisch, eng. publicistic] som sammanhänger med l. har avseende på l. tillhör en publicists värksamhet, journalistisk, tidningsmanna-, tidnings-, press-. SC 3: 166 (1822). Jag har .. blifvit skonsamt .. behandlad af vissa publicistiska notabiliteter. Wingård Minn. 2: 3 (1846). Rig 1936, s. 89.
Spoiler title
Spoiler content