SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PUCKEL puk4el, sbst.2, n.; best. pucklet.
Ordformer
(puck- 1913 osv. pukk- 1900)
Etymologi
[vbalsbst. till PUCKLA, v.]
(vard.) stryk, smörj, prygel; särsk. i sådana uttr. som l. ge (ngn) puckel. Landsm. XVIII. 8: 33 (1900). Puckel efter noter. Lieberath PojkHornb. 113 (1929). Moberg Utvandr. 216 (1949).
Spoiler title
Spoiler content