SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PUCKLA puk3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr PUCKEL, sbst.2
Ordformer
(puck- 1879 osv. puk- c. 1745 (: pukling))
Etymologi
[jfr d. pukle, buckla, bilda puckel, arbeta hårt, slå, lt. pukkeln, bära på ryggen, arbeta hårt, t. buckeln, vara pucklig, arbeta hårt; avledn. av PUCKEL, sbst.1]
(vard.)
1) buckla; i förb. puckla till o. upp (se nedan).
2) (†) ge (kittel o. d.) välvd form (gm hammarslag); anträffat bl. ss. vbalsbst. -ing. Polhem Test. 105 (c. 1745).
3) slå (ngn), ge (ngn) stryk l. ”puckel”. (Lundin o.) Strindberg GSthm 529 (1882). (Vi började) puckla varandra allt vad vi orkade. Strömberg Tjuvp. 45 (1916). Nu ska jag puckla dig. Arnér Egil 39 (1948).
Särsk. förb. (vard.): PUCKLA IHJÄL10 04. (tillf.) till 3: slå ihjäl (ngn). Elgström PigK 131 (1929). —
PUCKLA PÅ10 4. till 3: ge (ngn) stryk, bulta på (ngn), klå upp (ngn); äv. bildl.: skälla ut (ngn). Santesson Nat. 209 (1880). Då pucklar man på varandra med ord och ibland med handpåläggning. SvD(A) 1948, nr 152, s. 10. —
PUCKLA TILL10 4. till 1: förse (ngt) med en puckel l. buckla, buckla till. Strindberg AmerHum. 2: 51 (1879). Didring Malm 2: 136 (1915). —
PUCKLA UPP10 4 l. OPP4.
1) (†) till 1: buckla till (ngt). Schulthess (1885).
2) till 3: klå upp (ngn), puckla på (ngn). Sandberg GHusH 78 (1897).
Spoiler title
Spoiler content