SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PUNJETT punjät4, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(poignetter, pl. 18351907. ponietter pl. 1672. ponjett c. 1875. ponnitter, pl. 1667. pugnetter, pl. c. 17501848. pundjetter, pl. 1675. pungetter, pl. 1937. pungjätt 1749. punjett (-ie-) 1667 (: punietter, pl.) osv. Anm. En pl.-form purietter i stället för punietter förekommer på grund av felläsning i SvKulturb. 3—4: 128 (cit. fr. 1759))
Etymologi
[av fr. poignet, avledn. av poing, näve, av lat. pugnus (jfr PUNJART, PUNJETT, sbst.1)]
(lös) ärmlinning av mera dekorativ art; handkrås; utom i fråga om ä. förh. numera bl. om vita batistremsor o. d. som i vissa högre kretsar (numera nästan bl. vid hovet, förr mera allmänt) höra till en (numera bl. kvinnlig) sorgdräkt (särsk. under de första dagarna av djup sorg) o. som bäras ss. garneringar nedtill på ärmuppslagen; i sht i pl.; jfr PLÖRÖS. 20 Par punietter. BoupptSthm 1667, s. 846. HH XXXII. 1: 96 (1779). (Den unge mannen) var i djup sorgdrägt, alldeles efter vanliga Svenska bruket med poignetter, långhalsduk och bredt krusflor om hatten. Knorring Vänn. 1: 4 (1835). Under den nu anbefallda hovsorgen (efter Oskar II) .. brukas såsom daglig dräkt: svart ylleklänning med crépe (krusflor), vita poignetter (m. m.). SvD 5/12 1925, Bil. s. 13 (1907). Lewenhaupt Sjuttiot. 112 (1937).
Spoiler title
Spoiler content