SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PUNTERARE, m.
Ordformer
(puntherer)
Etymologi
[jfr mlt. punderen, väga med pyndare, punder, vägare, vågmästare]
(†) föreståndare för pundkammare?; jfr PUNTHERRE. Daniell Lijn, puntherer uthi Räfle. Almquist CivLokalförv. 3: 270 (i handl. fr. 1620).
Spoiler title
Spoiler content