SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PUNTHERRE, m.
Etymologi
[sannol. ombildning av PUNTERARE]
(†) = PUNTERARE. Daniell Lijn, puntherre uthi Räfle. Almquist CivLokalförv. 3: 257 (i handl. fr. 1620).
Spoiler title
Spoiler content