PURGATORIUM pur1gatω4rium l. 10302, n.; best. -iet, i best. anv. äv. utan slutartikel; pl. -ier.
Etymologi
[jfr t. purgatorium, eng. purgatory, fr. purgatoire; av mlat. purgatorium, urspr. n. sg. av purgatorius, renande o. d., till purgare (se PURGERA)]
(i sht i vitter stil) skärseld(en). (Det vore oriktigt) at kalla den salig, som .. förmodeligen (hade) kommit til helfvetet, så framt Her. Anon. ej statuerar et Purgatorium. SvMerc. 1: 336 (1755). SvUppslB (1935). — särsk. bildl., om ngt som erinrar om (tillvaron i) skärselden; jfr HELVETE 3, INFERNO. Bondstugorna i ryska Karelen ”äro öfverjordiska purgatorier, utan fönster”. CRBerch (c. 1737) i 3SAH 28: 131. Man kanske bara ville se hur han såg ut efter det purgatorium samhället låtit honom genomgå. Fridegård Kvarnb. 193 (1944).
