PURISTERI, n.; best. -et.
Etymologi
[av t. puristerei, till purist (se PURIST)]
(†) puristisk inställning l. värksamhet (i språkligt avseende), språklig purism; särsk. nedsättande. GbgMag. 1762, s. 395. Enskillde författare börja vanligtvis, at visa et mer eller mindre öfverdrifvit puristeri. LittT 1795, s. 148.
