SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PURISTISK pɯris4tisk l. pu-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. puristisch, eng. puristic; till PURIST]
som är purist; som är präglad av purism.
1) i sht konst. motsv. PURISM 1, PURIST 1 (o. med motsv. bruklighet). God smak och en puristisk enkelhet .. karakterisera interiören (av biografen Aveny i Gbg). Form 1941, s. 65. SvD(B) 1946, nr 287, s. 5.
2) språkv. motsv. PURISM 2, PURIST 2. SvLittFT 1837, sp. 479. Ciceros puristiska språk och stil. PedT 1896, s. 227. Man svärmade (i skaldeförbundet Runa på 1870-talet) för en puristisk svenska. Lamm i 3SAH 50: 55 (1940).
Spoiler title
Spoiler content