SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PUSTEL pus4tel, sbst.2, r. l. m. l. f.; best. -n; pl. pustler (TLäk. osv.), äv. pustlar (Auerbach (1913)).
Etymologi
[jfr t. pustel; av lat. pustula. — Jfr PUSTULÖS]
med. o. veter. blåsa i hudens ytliga lager med var under, varblåsa. TLäk. 1833, s. 49. Pettersson Bakt. 183 (1926). — jfr KOPP-, MJÄLTBRANDS-PUSTEL.
Ssgr (med. o. veter.): PUSTEL-ARTAD, p. adj. Frey 1841, s. 63.
-ORM, r. l. m. [jfr t. pustelflechte] pustulös hudsjukdom (hos djur). Dannström Hering 176 (1848).
Spoiler title
Spoiler content