[jfr lt. putzen, holl. poetsen, t. putzen; av omtvistat urspr.; uppfattat dels ss. ett (urspr. ljudhärmande) ord med en eg. bet.: stöta, slå, dels ss. en speciell betydelseutveckling av PUTSA, v.2]
(†) slå, besegra o. d.; jfr PUTSA, v.1 At Muscowiterna, sedan the för thetta widh Kåkenhusen tämmeligen äre putzade wordne, låta the sigh numehra intet myckit see. NAv. 19/3 1657, nr 1, s. 2. Hann putzar dem braff, bådhe i kortt, Brädespehl och Bållhus. HSH 28: 356(1663).
SAOB
