publicerad: 1955
PUTSA put3sa2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(pots- 1751 (: potsa uht sig). puts- (-tts-, -tz-) 1602 (: vthputza), 1640 osv.)
Etymologi
[jfr d. pudse, nor. pusse, holl. poetsen; av t. putzen, i ä. t. äv. butzen, till t. putz, butz(en), snor, ljusskare m. m. (jfr PUTS, sbst.5). — Jfr PUTS, sbst.3, PUTSA, v.3]
1) (utom i a, b, c o. g i sht i fackspr.) avlägsna från (ngt) sådana beståndsdelar l. partier som (med hänsyn till syftet l. utseendet) äro olämpliga l. icke önskvärda, t. ex. ojämnheter l. hår l. ngt som vuxit ut för mycket l. som misspryder l. skämmer l. föroreningar av ngt slag; ofta svårt att skilja från 2 l. 3. När så många (förlorade) ägg äro .. kokade som behöfves, så putsas de nätt rena ifrån alt det som ser rifvit ut. Warg 579 (1755). Då en oxfilet skall anrättas hel, är nödvändigt, att de seniga hinnorna samt en del af det feta borttagas, hvilket kallas att putsa den. Hagdahl Kok. 446 (1879). Noppning och putsning av tyger. SvGeogrÅb. 1927, s. 111. — jfr EFTERPUTSA samt O-PUTSAD. — särsk.
a) ta bort skaren på veken till (brinnande ljus l. lampa), snoppa, snyta. Serenius Kkk 2 b (1734). Rutfors putsade ljuset i lyktan. Almqvist AmH 1: 235 (1840). Gamle munken putsar lampan. Rydberg Dikt. 1: 45 (1876, 1882). Form 1942, s. 134.
b) med avs. på näsa: (snyta o.) torka; äv. med personobj., i uttr. putsa ngn l. sig om näsan. Sahlstedt CritTuppSag. 8 (1759). Modern har gett Jonas en sista vattenkamning, putsat hans näsa och undersökt naglarna. Bergman JoH 138 (1926).
c) med avs. på hår, skägg, nagel l. person (med tanke på hans hår osv.): klippa; med avs. på nagel äv.: fila med nagelfil, peta o. d.; särsk. (i fackspr.) i fråga om mindre omfattande klippning av hår l. skägg; förr äv.: raka. Jag ska inte klippas i dag, bara putsas. (Till) Bardberaren (utgår) för 1 1/2 Åhrs putzning och Åderslag (ett visst belopp). BoupptSthm 1673, s. 757 b, Bil. Landell Bligh 114 (1795). Putsa skägget, naglarna. Östergren (1935). Putsa mustascherna. Hedberg Blomb. 334 (1953).
d) trädg. med avs. på träd, buske o. d.: beskära, tukta, kvista; särsk. om beskärning av unga träd- l. buskplantor före utsättandet i plantskolan. Rosenhane Oec. 122 (1662). Putsa skeer när man agar och rychtar ett Trä, bårt skiär alla öfwerflödiga Qwistar och Watuqwistar. Rålamb 14: 30 (1690). En rak, och till en ogenomtränglig häck putsad gran-allée. Stiernstolpe Arndt 1: 154 (1807). Östergren (1935).
e) tekn. åstadkomma en slät, fin yta på (ngt, särsk. trä l. metall) gm bearbetning med äggvärktyg (kniv, hyvel l. dyl.) l. fil l. sandpapper l. särskild maskin (putsmaskin, lumpskiva), glätta, polera, göra slät o. fin l. blank o. d. (Svärdfejarämbetets) giöremål .. at giöra och förfärdiga Värjor, Svärd, .. hvilket arbete de hafva at giuta, smida, putza, på snidt förgylla och försilfra, amoulera (osv.). PH 2: 971 (1732); jfr 2. Gjutgods .. i putsadt och oputsadt tillstånd. TT 1872, s. 226. Med .. (putshyveln) finhyvlar eller putsar man såväl massivt som isynnerhet fanerat arbete, där det gäller att få en så slät yta .. som möjligt. Landsm. XVIII. 1: 6 (1912).
f) (i fackspr.) med avs. på spannmål l. produkt därav: rensa bort vissa icke önskvärda partiklar från (ngt); avskilja groddar från (malt) l. skal från (sädeskorn) l. klipartiklar från (mjöl). 2UB 4: 442 (1899). Då mjölkärnan emellertid efter skråmalningen endast fås i grovmalet skick, putsas den och males till sist mellan glatta stålvalsar till fint vetemjöl. Bolin VFöda 259 (1934).
g) [jfr motsv. anv. i d.] (föga br.) stryka l. slå av askan från (cigarr). Jag putsar .. min tända cigarr. Heidenstam Dikt. 5 (1895).
2) avlägsna smuts, damm, rost, missprydande beläggningar o. d. från (ngt) l. åstadkomma en ren o. blank yta på (ngt) gm gnidning (med handen l. en trasa o. d.) l. gm bearbetning med särskilt rengöringsmedel (pulver, kräm, vätska o. d.), polera; utan bestämd avgränsning från 1 o. 3. Putsa fönster, silver. Linc. (1640; under polio); möjl. till 1. Sahlstedt (1773). Vid maskinens putsning. TT 1872, s. 182. Putsning af messing. Idun 1888, s. 381. Han putsade metodiskt sina glasögon. Spong Sjövinkel 49 (1949). Göran Larsson putsar gevär. SDS 1954, nr 294, s. 22 (bildunderskrift). — jfr BLANK-, EFTER-PUTSA samt FÖNSTER-, SILVER-PUTSNING o. O-PUTSAD m. fl. — särsk. med avs. på skodon (numera vanl. med inbegrepp av blankning med skokräm o. d.): borsta; jfr 3. 2RARP 20: 162 (1760). Putsa sina stöflor. Kellgren (SVS) 6: 39 (1775). (Den amerikanske negerförfattaren) Ellison .. har börjat sin bana med att putsa skor. DN(A) 1952, nr 108, s. 3.
3) allmännare: göra ren, snygg o. fin; utan bestämd avgränsning från 1 o. 2; utom i p. pf. (se g) samt i e numera bl. tillf.
a) med avs. på ett rum l. en plats o. d.; jfr FEJA, STÄDA, RENGÖRA; i allm. med nära anslutning till 2; jfr g α. Runeberg (SVS) 3: 27 (1827). Bibl(ioteket i Berlin) är under putsning. Rydqvist (1836) i 3SAH LIX. 3: 64. I hemmen fejas och putsas (ss. förberedelse till julen). LbFolksk. 99 (1890). Att putsa och rödja i skogen. Schybergson Estlander 558 (1916).
b) med avs. på klädesplagg: snygga till, borsta l. dyl.; jfr g β samt 2 slutet. Putza Reent Kongl. Maÿtz Hattar. KlädkamRSthm 1664, s. 153. Min Värd (gick) in i et Värdshus, at putsa sina kläder; ty han ville visa sig snygg och nätt för (stadens rådsherrar). Roman Holbg 170 (1746). Klädernas rengöring och putsning. Karlin KultM 7 (1888).
c) med avs. på person: göra ren o. fin, snygga upp o. d.; i äldre ex. stundom svårt att skilja från 4; jfr g β. Att Antonius blev uppklädd från topp till tå, tvättad, putsad, skött. Krusenstjerna Fatt. 1: 46 (1935). — särsk. med refl. obj.: göra sig ren o. fin; borsta av sig; snygga till sig, göra toalett. En Öfwerhetz Persons lefwerne är ljka som .. en Spegel, hwar wid man sig putzar och hyfsar. Block Progn. 137 (1708); jfr 4. Man badade och putsade sig på bästa sätt. Bælter JesuH 6: 57 (1760). Runeberg (SVS) 3: 82 (1832). Hon .. började tvätta sig och kamma sig, putsa sig och klä sig. Bergman Farmor 169 (1921).
d) om skötsel av husdjur, särsk. häst; jfr RYKTA, BORSTA; förr möjl. (med anslutning till 1 c) med särskild tanke på klippning av en hästs hår o. behandling av hans hovar; jfr g γ. BeskrExCav. 1695, s. 1. Hästarna putsas och skoos. KKD 10: 281 (1703). Aken Reseap. 243 (1746).
e) (fullt br.) om djur; dels med obj. betecknande fjäder- l. hårskrud o. d., dels refl.: göra sin fjäderskrud osv. resp. sig fin; ”göra toalett”; om katt: tvätta (sig); om fågel äv.: plocka l. noppa (sig). TJäg. 1834, s. 965 (refl.; om ekorre). När .. (snöstormen) är över, putsar .. (staren) de våta fjädrarna och kvittrar. Rosenius SvFågl. 2: 137 (1922). Harlock (1944; refl., om katt o. om fågel).
f) (†) i fråga om växtodling, övergående i bet.: hålla snygg o. i ordning, ansa. Putsa sin trägård. Nordforss (1805). (Hon) bröt af sina blommor, när hon putsade dem. Tavaststjerna Inföd. 70 (1887).
g) (fullt br.) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: välvårdad, välhållen, prydlig, ren o. snygg o. d.
α) i fråga om tillståndet i ett rum l. på en plats l. det yttre skicket av ett hus o. d.; ofta med nära anslutning till 2. Snellman Tyskl. 5 (1842). Här var allt putsat och välhållet. Siwertz JoDr. 22 (1928). Thomas såg ut i rummet. Det var fint i ordning, nätt och putsat. Krusenstjerna Pahlen 4: 81 (1933).
β) om klädesplagg l. om person med avs. på dennes yttre l. klädsel: välvårdad, ren o. snygg, prydlig; äv. oeg. l. bildl., med avs. på ngns uppträdande l. sätt: städad, hyfsad, polerad, fin o. d. Kling Spect. Zz 2 a (1735). Ack, se på Nackreij, god morgon, min Vän! / Aldrig jag såg dig så putsader än. / Säg, hvart tänker du dig hän? Bellman (BellmS) 9: 124 (1778). Unga, fina, ytterst putsade herrar. Carlén Klein 123 (1838). Hans hatt och habit var kanske för väl putsad. DN(A) 1954, nr 90, s. 14.
γ) (mera tillf.) om husdjur. Infödingarna (i Egypten) voro goda mot sina djur, vilka de höllo putsade och vid gott hull. Lagergren Minn. 5: 125 (1926).
δ) om uttryck, skrivsätt, stil o. d.: städad, fin o. d.; jfr 5. Att .. lägga sökta och putsade talesätt i en bondes mun. Rydqvist i 2SAH 12: 414 (1827). Uttryck, putsade, fina. Sjöberg Kris. 18 (1926). Östergren (1935).
ε) konst. om målningsteknik: ordentlig, noggrann o. prydlig; motsatt: slarvig l. dyl.; jfr 5. En ovanligt putsad, men tråkig och konventionelt entonig (målnings-)teknik. Upmark Lübke 78 (1872). AEdelfelt (1873) hos Söderhjelm Prof. 175.
4) (†) pynta, göra fin o. d.; äv. dels refl.: pynta sig, göra sig fin, klä sig fint, dels ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv., om det varmed ngn gör sig fin, fin klädsel o. d. (jfr PUTS, sbst.3); jfr 3 c. Spegel (1712). Men si .. then gift-yr-galna flickan! / .. Hon putzar sig rätt grann. Kolmodin QvSp. 1: 199 (1732). Man (blev) .. varse .. åtskillige Handels-Betjente utstofferade, efter sin tanka som skulle deras parure och putsning, procurera dem en säker entre framför alla andra. Posten 1768, s. 110. För min del ser jag hällre en ungdom, .. som putsar sig, söker kläda sig med smak. Därs. 1769, s. 1103. Festligt putsade barn. Atterbom Minn. 454 (1818).
5) bildl.: avlägsna fel o. ofullkomligheter i (ngt) gm en särskild överarbetning, bättra på (ngt) gm små ändringar l. justeringar; hyfsa, finslipa, finpolera, fila; retuschera; särsk. med avs. på litterärt arbete, skrift, tal, konstvärk o. d.; jfr 3 g δ, ε. Himlen gifve mig nåd att rätt kunna putsa och ciselera mitt stycke, så att det blir värdigt (Sv. Akademiens) bifall. CJLivijn (1805) hos Hjärne DagDrabbn. 161. Jag torde litet putsa och omskrifva en del .. (av brevet) innan det afsändes. Bremer Brev 4: 248 (1863). Estlander KonstH 541 (1867; med avs. på målning). Att få detta ”färdiggjorda” uttal ytterligare putsadt och finslipadt. PedT 1901, s. 134. (Leopold vågade icke) att släppa ifrån sig sin pennas alster utan att ängsligt putsa dem. Holmberg Leopold 1: 105 (1953). — särsk.
a) (ngt vard.) bättra på (ngt) gm mer l. mindre bedrägliga manipulationer, t. ex. införandet av oriktiga sifferuppgifter. Skrev in 1,400 i sin bankbok. .. Långivaren fick sedan på en bank i Göteborg ut pengar på den ”putsade” boken. GHT 1936, nr 34, s. 7.
b) sport. med avs. på rekord: åstadkomma ett rekord som är bättre än (ett förutvarande rekord), bättra på. Putsa ett världsrekord. Det gamla rekordet i bröstsim på 200 meter putsades med två sekunder. IdrBl. 1924, nr 77, s. 1. Nurmi putsar 17-årigt amerikanskt rekord. DN(B) 1929, nr 114, s. 1.
I. tr.
1) = putsa, v.2 1. Sahlstedt (1773). Hoven (på hästen) putsades av. Lindqvist Herr. 16 (1917). särsk. trädg. till 1 d: ta bort (ngt) gm beskärning, skära l. klippa av. Putsa af de tårra Bladen (på plantan som skall sättas om). Rålamb 14: 57 (1690). Atterbom Minnest. 2: 303 (1842).
II. (numera knappast br.) refl. (i uttr. putsa av sig), till 2, 3 c: snygga till sig gm att torka av smuts o. d. Agrell Sthm 128 (1892). —
1) trädg. till 1 d: ta bort (ngt) gm beskärning, skära l. klippa bort. Man .. putsar bort de öfwerflödiga uthskått (på nejlikplantan som skall planteras om). Rålamb 14: 57 (1690).
2) (numera mindre br.) till 2, 3 c: ta bort (fläck o. d.). Almqvist Skälln. 79 (1838). Senatorn sökte .. att putsa bort fläckarna (på sitt skjortbröst). Söderhjelm Brytn. 275 (1901).
3) till 5: avlägsna (ngt) gm l. vid överarbetning l. justering. (Statsrådet N. N.) har putsat bort en viktig del i jordbruksavtal. SDS 1952, nr 132, s. 3 (rubrik). —
I. tr.; särsk.
2) till 2: putsa. Weste (1807). En god gärning för tjugufem öre .. putsar alltid upp någon liten fläck på samvetet. Zetterström VärldHj. 160 (1942).
3) till 3: snygga upp (gm rengöring, putsning, renovering o. d.), bättra på, renovera o. d. Kling Spect. X 1 b (1735; med avs. på kläder). (En person ville) fara ut på Släda, och hade til den ändan präcktigt putsat up åkdonen. Weise 1: 249 (1769). Runeberg har nu putsat upp vår gård. FRuneberg (1845) hos Strömborg Runebg IV. 1: 492. Dahlbäck Åb. 54 (1914; med avs. på möbler). särsk. oeg. l. bildl. Carl XII Bref 235 (1703; med avs. på trupp). Regeringen skall putsas upp litet. GHT 1944, nr 226, s. 15.
II. refl., i uttr. putsa upp sig.
1) (numera knappast br.) till 3 (c): snygga upp sig. Dher bette wij wåra hästar och putzade opp oss litet och togo hehla nya munteringen på oss. OStiernhöök (1700) i KFÅb. 1912, s. 338. Mattsson Resebr. 103 (1908; om stad).
2) (†) till 4: göra sig fin; sannol. mer l. mindre oeg., med tanke på den finare samhällsställningen; jfr putsa ut II slutet. Jag (gjorde) besök hos gamla théjungfrun, hvilken .. hade putsat upp sig och enligt sägen skall låta kalla sig för Mamsell. Topelius Dagb. 1: 294 (1834). —
I. tr.
1) bokb. till 1: plocka i sär arken i häften för inbindning o. därvid ta bort trådar, lim o. d. BokbOrdl. (1899).
2) skom. till 1: putsa o. polera (nya skodon) så att en skinande o. blank yta uppstår. SvSkoT 1927, s. 23.
II. (†) refl. (i uttr. putsa ut sig), till 4: pynta l. styra ut sig, göra sig fin o. d. Lagerström Holberg MadApr. 61 (1736). särsk. mer l. mindre oeg.: vara fin, uppträda fint?; jfr putsa upp II 2. Det är fatalt med lärda pedanter som skola skrifva latin, äfven som dieknar då de först skola potsa uht sig; alt går på sluts contrairt. Linné Bref I. 2: 174 (1751).
Ssgr (Anm. Vissa av nedan under A anförda ssgr kunna äv. hänföras till puts, sbst.3): A: (1 e) PUTS-APPARAT. tekn. apparat för putsning av en yta. TT 1899, Allm. s. 229. —
-ARBETE~020, sbst.1 (sbst.2 se putsa, v.3 ssgr). arbete med putsning; särsk. (i fackspr.) till 1, särsk. 1 e. SlöjdBl. 1887, nr 2, s. 2. —
(1 e) -BORD. (i fackspr.) bord med redskap o. apparater för putsning; till putsmaskin hörande bord. Cannelin (1921). SvSkoT 1927, s. 23 (om putsmaskin med bord, för avputsning av nya skodon). —
(2) -BRÄDE, sbst.1 (sbst.2 se putsa, v.3 ssgr). bräde använt vid rengöring av knivar o. d. VaruhbTulltaxa 1: 241 (1931). —
(1 c) -BÄCKEN. [jfr lt. putzbecken] (†) rakfat. BoupptSthm 1675, s. 94 a (1674). Därs. 1682, s. 701 a, Bil. —
(2, 3 c) -DON, n. föremål som användes att putsa med; förr äv. om toalettsaker o. d.; oftast i pl. KrigVAT 1843, s. 355. Skåp och låda till putsdonens förvarande (i en selkammare). Wrangel HbHästv. 153 (1884). (Det anses) att putsdonen för infanteristen .. blott skulle behöfva utgöras af: en klädes- och en läderborste, en fettdosa och några lappar. KrigVAT 1905, s. 294. —
-DUK.
2) [jfr t. putztuch] till 2: duk använd att putsa med. PriskurKMLundberg 1899, s. 109. SoldatinstrInf. 1944, s. 39. särsk. tekn. i fråga om speciella anordningar för att hålla vissa maskindelar o. d. rena. TT 1872, s. 182 (i självputsningsapparat i spinnmaskin). —
(1 c l. 3 c) -FODER. (†) fodral l. påse för rakdon l. andra toalettartiklar. BoupptSthm 1677, s. 640 b. —
(2) -HANDSKE. påse av tyg l. skinn o. d. som användes att putsa med o. som trädes på handen ss. en handske. LD 1905, nr 4, s. 1 (för putsning av skor). —
(1 e) -HOLT. [jfr d. pudsholt, lt. putzholt, t. putzholz] skom. klubbliknande putsredskap av trä l. stål för glättning o. polering av klackar o. sulor på en sko. 1SkomOrdl. (c. 1847). jfr klack-putsholt. —
(1 e) -HYVEL. [jfr d. pudshøvl, lt. putzhubel] snick. kort hyvel (släthyvel) använd till finhyvling l. putsning. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 45.
(1) -JÄRN. [jfr t. putzeisen] järnredskap till putsning l. glättning av ngt; särsk. tekn. till 1 e. Nordforss (1805). särsk. garv. om redskap som användes för att från hud avlägsna hår l. hårdelar (som sitta kvar efter strykningen); jfr -kniv c slutet. Stryk- eller putsjärnet, en bred böjd knif af 35—45 cm. längd, med en skarp egg och försedd med två handtag. Hirsch LbGarfv. 90 (1898). —
(1, 2) -KALK, sbst.2 (sbst.1 se puts, sbst.4 ssgr). (i fackspr.) polerkalk. Langlet Husm. 634 (1884). —
(1) -KNIV. (puts- 1804 osv. putse- 1690) [jfr t. putzmesser] (i fackspr.) kniv använd ss. redskap vid olika putsningsprocedurer; särsk.
c) tekn. till 1 e. Arwidsson Strömm. 63 (1913). särsk. garv. = -järn slutet. Dalin (1855). Fatab. 1935, s. 178. —
(2) -KRITA, r. l. f. [jfr t. putzkreide] krita använd ss. putsmedel. —
(2) -KRÄM. [jfr d. pudsekræm] putsmedel i form av kräm. LD 1905, nr 4, s. 1 (för skodon). jfr metall-putskräm. —
(2, 3) -KUDDE. liten kudde med sammetsöverdrag, använd att därmed borsta av o. stryka till fälben på fälbhattar. VaruhbTulltaxa 1: 341 (1931). —
-KÄPP.
1) skom. till 1 (e): avlångt putsredskap av trä l. ben o. d., använt för att glätta sula o. botten i en sko. 2SkomOrdl. (c. 1847).
(1) -LAMPA. skom. vid putsning av skor använd lampa (vid vars låga fumlarna värmas). TLev. 1907, nr 6, s. 1. —
(2, 3 c) -LÅDA, r. l. f. för förvaring av putstyg (förr äv. ev. toalettsaker). HemslöjdsutstSthm 1880, s. 131. —
(1) -MASKIN. [jfr t. putzmaschine] (i fackspr.) maskin varmed putsning utföres, polermaskin.
a) till 1 e. Nordin Boktr. 71 (1881). SvTeknUppslB 1: 620 (1937). jfr band-, skiv-, vals-putsmaskin.
-MEDEL. [jfr t. putzmittel] till 1 o. (i sht) 2: medel (särsk. kemiskt preparat av ngt slag, pulver, kräm o. d.) att putsa med; jfr poler-medel. TT 1875, s. 150. HufvudkatalSonesson 1920, 6: 145 (för metallputs). jfr metall-putsmedel. —
(1 a) -NÅL. (i sht förr) nålliknande redskap att putsa lampveke med. Hemmer Gogol TarBulb. 89 (1924). —
(1, 2) -PINNE. [jfr d. pudsepind] pinne använd för rengöring o. putsning av (håligheter i) ngt föremål (i sht skjutvapen o. ur). Bergström HbJagtv. 86 (1872; för rengöring av gevär). Ericsson Ur. 159 (1897; för rengöring av ur). —
-PULVER. [jfr t. putzpulver] till 1 o. (i sht) 2: putsmedel i pulverform; jfr poler-, skur-pulver. Wrangel HbHästv. 218 (1885). —
(1 c) -PÄNNINGAR, pl. (†) avgift för klippning l. rakning? BoupptSthm 1684, s. 91 a, Bil. (1683). —
(1, 2, 3) -RUM, n. rum för putsning, borstning av kläder o. d. BtRiksdP 1892, I. 1: nr 31, s. 7 (i kasern). —
(2, 3 c) -SAKER, pl. [jfr t. putzsachen] föremål som användas att putsa med, putsdon; förr möjl. äv. om toalettsaker o. d. Ränseln är afsedd att innehålla: väst, halsduk, 1 par linnebyxor, skjorta .. putssaker. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 228 (1882). —
(1) -SAX. (puts- 1704 osv. putse- 1688—1799) [jfr t. putzschere, ljussax] sax använd att putsa med; särsk. (förr) om sax använd (inom armén) vid hästarnas skötsel; jfr putsa, v.2 3 d. GenMRulla 1687, s. 816 (1688). KKD 10: 386 (1704). SFS 1890, Bih. nr 18, s. 56. —
(1 e) -SKIVA, r. l. f. tekn. vid putsning med maskin: skiva varmed putsning utföres. JernkA 1902, s. 375. HantvB I. 2: 143 (1934). —
(1, 2) -STEN. sten använd att putsa med; äv. om putspulver i fast, stenliknande form. 1SkomOrdl. (c. 1847). (Skinnen till saffian) putsas på narfsidan med putssten. AHB 52: 41 (1871). —
(2) -STICKA, r. l. f.
1) (förr) sticka använd att rengöra skjutvapen med; jfr -stock. Jochnick Handgev. 111 (1854). LfF 1884, s. 75. Lundell (1893).
2) (i sht förr) avlång skiva l. sticka med längsgående öppning i mitten, vari uniformsknapparna trädas in vid putsning av dem. —
(2) -STOCK. [jfr t. putzstock] (†) läskstång; jfr -sticka 1. Hahr HbJäg. 156 (1865). Bergström HbJagtv. 87 (1872). —
(1 e) -TRUMMA, r. l. f. [jfr t. putztrommel] tekn. polertrumma. SD 1915, nr 72, s. 1. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 603. —
-TVÅL.
1) [jfr t. putzseife] till 2: tvål använd ss. polermedel, polertvål. (Ekenberg o.) Landin (1894).
(2, 3 c) -TYG. [jfr t. putzzeug] i pl. l. koll., sammanfattande, om olika föremål som användas till putsning; förr äv. om toalettsaker o. d. Hazelius Förel. 103 (1839). Erforderliga putstyg, bestående af: knif, kam. InskrifnBVärnpl. 1894, s. 45. SvSlöjdFT 1922, s. 65. —
-VALS; pl. -ar. tekn. vals varmed putsning utföres.
(1) -VÄRKTYG~02 l. ~20. [jfr t. putzwerkzeug] (i sht i fackspr.) värktyg för putsning. PT 1908, nr 33 B, s. 2.
B (†): PUTSE-KNIV, -SAX, se A.
C: PUTSNINGS-APPARAT. särsk. zool. till 3 e, om de organ varmed insekt putsar sig. (Hos steklarna) ha frambenen utrustats med en mycket använd putsningsapparat för antennerna. 2NF 26: 1195 (1917). —
-ARBETE~020, sbst.1 (sbst.2 se putsa, v.3 ssgr). arbete med putsning; särsk. till 1, 2, 5. TT 1881, s. 176. —
Avledn.: PUTSARE, sbst.1, m.||ig., om sak r. l. m. [jfr t. putzer]
1) person som utför putsningsarbete av ngt slag.
a) (i sht i fackspr.) till 1. En råformare och en s. k. putsare afsluta .. formningsarbetet (vid tegelbruk). Gundberg Tegel 27 (1860). SD(L) 1903, nr 20, s. 2 (vid skofabrik; jfr putsa, v.2 1 e). jfr ljus-putsare. särsk. (tillf.) trädg. till 1 d, om person som beskär träd o. d. Lind 1: 49 (1738).
b) till 2; i sht i ssg l. elliptiskt för dylik. Nordforss (1805). Ståhle KalmJärnv. 350 (1924). jfr fönster-, lamp-, lok-, lokomotiv-, sko-putsare m. fl.
3) redskap l. maskin varmed putsning utföres; utom tillf. numera bl. ss. senare ssgsled.
a) till 1. Möller (1790; om putsholt). HufvudkatalSonesson 1920, 7: 138 (om vägputsare). jfr ljus-, nagel-, väg-putsare.
PUTSERI104, sbst.1, n. skom. till 1 e: avdelning av skofabrik, där putsning utföres, ”finish”- l. efterputsavdelning. SDS 1898, nr 446, s. 3. —
PUTSERSKA, f.
Spoiler title
Spoiler content