PUTÅL (pu`tål Weste), m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sannol. formellt motsv. lt. putāl, holl. puitaal (jfr äv. eng. eelpout), ss. namn på vissa ålliknande fiskar, med en förled som hör till samma germ. rot som PUTA, sbst.3, o. PUTA, v.]
(†) den till rundmunnarna hörande djurarten Myxine glutinosa Lin., pirål. Linné Fauna nr 2086(1761). Dalin(1855). Lundell(1893).
