[sv. dial. pys, pus, pys; jfr ä. d. pus, gammal man, d. dial. pys, d. pus, pys, litet barn, nor. pys, pys, pyse, vekling, t. dial. pfosi, pys; sannol. till en germ. stam pus, möjl. identisk med stammen i PYSA,PÅSE, sbst.,PÖSA, v.1 m. fl. — Jfr PYSING,PYSKE,PYSSLA,PYSSLING]
(i sht vard.) liten gosse l. pojke, (pojk)byting, parvel, småpojke; äv. i utvidgad anv., om yngling l. man (särsk. vid förtroligt l. smeksamt tilltal l. omnämnande). SvTyHlex.(1851). 8 à 9 års pysar. Hellberg Samtida 1: 16(1870). En liten pys kan mycket väl vara till stort besvär. Törngren Gunnarsson Barn. 136(1924). Hedberg Iris 291(1934; om ung man). — jfr LILL-,SMÅ-PYS.
Ssgr: PYS-TID. (tillf.) tid då ngn ännu är (var) en liten pojke. HågkLivsintr. 2: 183(1922). —
SAOB
