PYSCH pyʃ4 l. pʃ4, interj.
Etymologi
[i bet. 1 av ljudhärmande urspr.; i bet. 2 sannol. en kontamination av PYH o. ASCH]
1) interjektion använd för att härma det ljud som uppstår, då man kastar ngt i vatten. Almqvist Skälln. 60 (1838).
2) ss. uttryck för känsla av motvilja l. förakt o. d.: usch, asch, äsch, isch. WoL 997 (1887).
SAOB
