PYTONISSA py1tonis3a2 l. -tω-, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr t. pythonissa, pythonisse, eng. pythoness, fr. pythonisse; av senlat. pythonissa, till lat. python, till gr. πύϑων, buktalare l. siare o. d. (se PYTON)]
(numera knappast br.) kvinna som anses l. säger sig vara besatt av en ande o. yttrar hans ord; spåkvinna, sierska, häxa; stundom äv. syftande på den delfiska pytian. Kolmodin QvSp. 2: 584 (1750). O hedniska pythonissa, dröm-anka, gemena spåfru! Almqvist Amor. 175 (1822, 1839). Du (skulle) ha suttit på en Pythonissas trefot och siat. Strindberg HMin. 1: 136 (1905).
