[sv. dial. pytt, pött, liten pojke, bildning av samma slag som PUTTE, sbst.1]
(†) småväxt person (man), dvärg, lilleputt. Innevånarne på Malmön utan för Bohuslänska kusten, de s. k. ”Pyttarne”. Düben Lappl. 368(1873). WoJ(1891). jfr: Malmöpytt. Holmberg Nordb. 9(1852). Anm. I följande språkprov användes pytt ss. ett skämtsamt namn: (Lögnens morfader) var lille Junker Pytt, som gick i granngårdarne, at märka Ord. Dalin Arg. 2: 136(1734, 1754).
