PÅ ssgr (forts.; jfr anm. sp. 2716):
a) till pådriva 5 b: tryck l. pressning l. stöt o. d. som riktas mot ngt o. åstadkommer rörelse l. lägeförändring; pådrivning; drivkraft; äv. allmännare: (yttre) inflytande (som åstadkommer en värkan). Tiselius Vätter 1: 46 (1723). Det är bekant, at Cartesius genom utvärtes pådrift förklarade alla uti Naturen sig yppande förändringar. Bergman ÅmVetA 1765, s. 20. Om icke våldsam pådrift nödgade vatten att röra sig, skulle det stå helt stilla. Bergman Jordkl. 222 (1766).
b) till pådriva 5 c, d: pådrivande, pådrivning; äggelse; påskyndande; (på)yrkande; äv. konkretare, om ngt som värkar pådrivande l. äggande. VDAkt. 1718, nr 188. Kolmodin QvSp. 1: 232 (1732; konkretare). Konungen, hvars egen personliga pådrift verkat denna skyndsamhet. Franzén Minnest. 1: 375 (1821). Jag (skall) hos er (trosfränder) finna lif, uppmuntran och pådrift. LStenbäck (1838) hos Aspelin Stenbäck 251. Santesson Nat. 131 (1880). särsk. i sådana uttr. som genom ngns pådrift, gm att ngn driver på l. befordrar l. påskyndar ngt, efter ngns pådrift, efter ngns befrämjande stöd l. insats l. efter ngns påyrkande o. d., uppå ngns pådrift, på ngns yrkande; jfr pådriva 5 e. Uppå hela Församlingenes enstendiga begäran och på drefft. VDAkt. 1717, nr 336 (1716). KyrkohÅ 1901, s. 272 (1747: effter). (Jonsbergs kyrka) är .. å nyo upbyggd år 1726 genom Probstens .. Wetterstens märkeliga omsorg och pådrift. Broocman Österg. 2: 580 (1760).
-DRISTA. (†)
1) till I 26 c: förtrösta l. bygga på (ngt). Så tyckes osz, att samme lifflendische handell ähr gansche lithenn på driste. G1R 29: 446 (1560); jfr på II 2 b. Sahlstedt Hoffart. Bih. 23 (1720).
