PÅ ssgr (forts.; jfr anm. sp. 2716):
PÅ-HJÄLPA, v.
1) (†) till III 2: hjälpa (ngn) att påtaga (ngt), hjälpa (ngn) på med (ngt). Han påhjelpte henne kappan. Dalin (1855).
2) (mera tillf.) till III 7: bättra på (ngt); upphjälpa (ngt). Vägen behöver påhjälpas. Östergren (1935).
