PÅ ssgr (forts.; jfr anm. sp. 2716):
PÅ-KALL, n. [vbalsbst. till påkalla] (†) motsv. påkalla 6 (, 7): framställning om l. krav på ngt (l. behov av ngt). Jämte Gästgifvare-skjutsen torde til en tid någon Reserve-skjuts, för oförmodade påkall, blifva nödig. LBÄ 16—17: 92 (1798).
