PÅ ssgr (forts.; jfr anm. sp. 2716):
(I 15, III 2) PÅ-KOMMENDERA. (†) mil. i uttr. påkommendera geväret, kommendera att geväret skall hållas lodrätt intill axeln (i ställningen på axel gevär). LMil. 4: 675 (1695). —
-KOMST, r. l. f. [vbalsbst. till påkomma I 1 o. komma på I 1] (†) förhållandet att ngt kommer (se komma, v. I 1 b) l. förflyttas l. föres o. d. så att det kommer att vila l. trycka på ngt l. ngn. För olikaslags Ledvridningar i Foten kunna olika anledningar vara, af språng, hastiga tyngders påkomst (m. m.). Martin Bensj. 296 (1782). —
(I 15, III 2) -KOPPLA, -ing. Lundell (1893).
1) gm koppling fästa l. anbringa (ngt) på ngt l. förbinda (ngt) med ngt, koppla på l. till (ngt); äv. oeg. l. bildl.; äv. i uttr. påkoppla ngt på ngt l. påkoppla ngt ngt. Konow (1887). SDS 1901, nr 77, s. 3.
2) i utvidgad anv.: (gm koppling) släppa på (ngt) l. sätta (ngt) i funktion o. d.; jfr på III 2 q. Maskineriet, radion påkopplas. 2NF 26: 229 (1917).
