SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PÅLA (på`la Weste), v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE (Nordforss (1805)).
Etymologi
[sv. dial. påla; sannol. sammanhörande med PULA]
(†) arbeta träget o. flitigt (med ngt, särsk. med läsning l. skrivning); träla (med ngt); stundom med bibegrepp av att arbetet utföres på ett ineffektivt sätt; äv. dels i uttr. påla på ngt, arbeta med l. på ngt, dels i uttr. påla i (en bok), ”hänga näsan över (en bok)”. Swedberg Ordab. (1722). Han pålar hela dagen i boken. Serenius Tt 2 a (1734). (Informatorn) tvang .. oss kl. 4 om morgonen stiga upp och börja våra lektioner, och pålade med grekiskan allt till kl. 7. Tersmeden Mem. 1: 23 (c. 1780). (Sv.) Han arbetar så der, men han sitter jemt och pålar .. (Fr.) II est médiocre ouvrier, mais grand travailleur. Nordforss (1805; vard.). Meurman (1847: derpå). ÖoL (1852).
Särsk. förb. (†): PÅLA UT. göra färdigt l. avsluta ett mödosamt o. besvärligt arbete. Weste (1807; vard.).
Spoiler title
Spoiler content