SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PÅ ssgr (forts.; jfr anm. sp. 2716):
(I 13, 15, III 2) PÅ-LADA, v. (†) pålasta (ngt); lasta på (ngn ngt); särsk. bildl., i fråga om påläggande av ngt betungande l. tryckande o. d.; äv.: förorsaka l. ådraga (ngn besvär o. d.); äv. med sakligt subj.; äv. refl.: lasta på sig (ngt), äv.: draga över sig l. ådraga sig (ngt); jfr -ladda. Gelden, som H. Maij:tt hade sig påladat. RP 8: 599 (1641). (Att) afskaffa och förhindra det, som .. (våra) Undersåter påladar Beswär och fördärff. Stiernman Com. 3: 232 (1664). Brask Pufendorf Hist. 456 (1680). Schultze Ordb. 2515 (c. 1755). särsk. i uttr. pålada Guds vrede över ngn, draga Guds vrede över ngn. KOF II. 1: 193 (1659). —
(I 13, 15, III 2) -LADDA, v., -ning (Schultze). (†) pålasta (ngt); lasta på (ngn ngt); särsk. bildl., stundom: betunga (ngn med ngt); äv.: förorsaka (ngn olägenhet) l. draga över (ngn fördömelse o. d.); äv. med sakligt subj.; äv. refl.: lasta på sig (ngt) l. ansvaret för (ngt), äv.: få (ngt) på sitt samvete. (Soldater) som så mångas fattigas tårar sigh påladdat. Isogæus Segersk. 1207 (c. 1700). Om jag ensam mig en så important expeditions befordran nu påladda skulle. MStenbock (1712) hos Loenbom Stenbock 3: 36. Varandes .. för svårt honom med något vidare (i fråga om förmynderskap o. d.) kunna påladda. VDAkt. 9/5 1733. Därs. 1736, nr 750 (: påladdas någon olägenheet). Påladda .. (dvs.) Lasta på, (lat.) Onus imponere. Schultze Ordb. 2518 (c. 1755). Wahlfisk KatUnd. 196 (i handl. fr. 1768: påladdar .. fördömmelse och ofärd). särsk.: utsätta (ngn) för (beskyllning), rikta (beskyllning) mot (ngn); äv. i uttr. påladda ngt på ngn, lägga ngn ngt till last. Han .. som en sådan grof Beskyllning mig påladdar. VDAkt. 1703, nr 145. At han .. hwadh een Person råkat försee sig uti, på heela Prästerskapet .. påladdar. Därs. 1707, nr 881. Därs. 1725, nr 399. —
-LAG, n. [vbalsbst. till pålägga o. lägga på; jfr lag, sbst.3]
1) (†) sömn. motsv. pålägga 1 f: applikation (se d. o. I 3 b), pålägg (se d. o. 1 b). NJournD 1860, s. 70.
2) motsv. pålägga 4 o. lägga på 6: påläggning; ss. förled i ssgr.
Ssgr (till -lag 2; föga br., lant.): pålags-djur. påläggsdjur. SD(L) 1895, nr 336 B, s. 2. Därs. 1896, nr 596, s. 2.
-svin. påläggssvin. SD(L) 1896, nr 596, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content