SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PÅLANDIG 3~lan2dig, adj.
Etymologi
[sv. dial. (Gotl.) palandu(gur); jfr holl. aanlandig, t. auflandig; med avs. på bildningen jfr PÅLANDS-]
(på Gotl.) om vind: som blåser mot land, pålands-. VL 1893, nr 72, s. 3. GotlAlleh. 1899, nr 188, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content