PÅ ssgr (forts.; jfr anm. sp. 2716):
(I 13, 15, III 2) PÅ-STAMPA, -ning. särsk. i fråga om anbringande av ngt på ngt medelst stamp l. stans l. stämpel.
b) (mera tillf.) medelst stamp l. stämpel slå på (nummer o. d.) på (ngt) l. märka (ngt) med (numera o. d.). Hårdhetsnummern påstampades göten strax efter hvarje smältning. JernkA 1877, s. 76. —
(I 1 c β) -STAN, adv. (äv. -staan) [sv. dial. påstan; till stad (se på I 1 c β)] (†) genast, strax; snart; äv.: snart sagt, nästan. Cursor Abraham[us] Monæus beklagadhe sin nöd, dett han hwarken haf(ve)r kläder eller något påstaan föda sigh med. ConsAcAboP 4: 108 (1672). (Jag) Lärer påstan inthet orcka så gåå till Gudz huus som iag .. altijd gierna giort. VDAkt. 1692, nr 158. Schultze Ordb. 4923 (c. 1755).
SAOB
