SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1955 PÅTÅ- påtå3~ l. po-. Ordformer (äv. på-tå-) Etymologi [till uttr. på tå (se PÅ I 2)] i ssgr betecknande rörelse som utföres på tå l. rörelse varigm man häver sig på tårna. Ssgr: PÅTÅ-GÅNG. handlingen att gå på tå; sådant sätt att gå. Bergman JoH 216 (1926). — -HÄV, n. [till uttr. på tå häv! (se häva 1 b α)] i sht gymn. påtåhävning. Bergman Chef. 104 (1924). jfr: Obligata ”på-tå-häf!”- och ”venstra-benet-utåt-sträck!”-rörelser. Rydberg Brev 3: 6 (1882). — -HÄVNING. i sht gymn. rörelse varigm man (från stående utgångsställning) lyfter sig på tårna. IGymnInf. 1872, s. 19. — -MARSCH. (numera bl. mera tillf.) gymn. jfr -gång. SAOB Alfabetisk lista påtta på (på-tucka...) påtumanhand subst. påtumanhand adv. på (på-tunna...) påtå- ssgled på (på-tår...) påva verb på (på-vakta...) påve subst.1 påve subst.2 Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content
