SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1955 PÅVE, sbst.2, m. l. r.; best. -en. Etymologi [sannol. utlöst ur ssgn PÅV(E)FÅGEL (se PÅFÅGEL) o. anslutet till PÅVE, sbst.1; jfr dock äv. lt. pawe, påwe, påfågel] (†) om hanne av påfågel. Dalin Vitt. II. 6: 164 (1752). SAOB Alfabetisk lista påtå- ssgled på (på-tår...) påva verb på (på-vakta...) påve subst.1 påve subst.2 påvel subst.1 påvel subst.2 påvelsmässa påver adj. påveri Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content
