SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PÖSLIG, adj.
Etymologi
[liksom PYSSLIGHET o. PYSSLING samhörigt med PYS, sbst.2; med avs. på stamvokalen jfr den i vissa sv. dial. (bl. a. i Västergötl.) förekommande ljudöppningen i ord av denna typ, ävensom sidoformen pösla till PYSSLA]
(†) liten o. klen. När jag hunnit in på mitt siunde år, tog min k. moder mig an, satte mig på en pall, så klen och pöslig jag var .. och lockade mig med äplän til at kenna bokstäfverna i abc-boken. Rhyzelius Ant. 4 (c. 1750).
Spoiler title
Spoiler content