SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1955  
RA ra4, sbst.1, n.; best. -et; pl. -er32.
Etymologi
[av nor. ra(d), n., besläktat med RAD, sbst.1 — Jfr RATT, sbst.2]
geol. (i sht om förh. i Norge, stundom äv. i Sverige o. Finland m. m.) långsträckt (i öst-västlig riktning löpande) grus-, sten- l. sandås av glacialt ursprung; jfr ISRANDS-BILDNING, ÄND-MORÄN. NF (1889). Ymer 1918, s. 80.
Ssgr (geol.): RA-PERIOD(EN). den tid då raerna (vid Oslo-fjorden i Norge) bildades. Fennia LIII. 1: 183 (1930).
-TID(EN). jfr -period(en). Fennia LIII. 1: 333 (1930).
Spoiler title