publicerad: 1956
RAD ra4d, starkt vard. äv. ra4, sbst.1, r. l. f.; best. -en; pl. -er ra3der2 (2Mos. 28: 17 (Bib. 1541) osv.) ((†) radar 2Mos. 39: 10 (Bib. 1541), Humbla Landcr. 287 (1740); raar Holmström Vitt. 221 (1688; rimmande med taar); räder Tempeus Messenius 47 (1612)); förr äv. RADA, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(ra (-aa) 1619—1909. rad (-aa-, -hd) 1536 osv. radan, sg. best. 1699. rador, pl. 1654—1706)
Etymologi
[fsv. radh, sv. dial. äv. rada; jfr dan. o. nor. rad, isl. rǫð, mlt. rat; av ovisst urspr. — Jfr RAD, sbst.2—3, RADA, v.1, RADDA, sbst. o. v., RASSE m. fl.]
1) (vanl. i rät linje gående) räcka av (likadana l. likartade) föremål placerade (med mer l. mindre regelbundna mellanrum) bredvid l. bakom l. över l. under varandra; räcka, följd, länga (se LÄNGA, sbst. 1), led (se LED, sbst.1 11 f). Kavajen var försedd med en rad, dubbla rader (av, äv. med) knappar. 2Mos. 39: 10 (Bib. 1541). Ett Fisk slag som kallas Siöhundar, hwilka hafwa tredubbla radar medh Tänder. RelCur. 174 (1682). Ett rop af ångest genljöd under kolonnaders rad. Rydberg Dikt. 1: 25 (1876, 1882). Lägg .. ut tjugufem kort i fem rader om fem kort i hvarje rad. Hoffmann NutidMagi 1: 60 (1882). Fönstren (i kyrkan) äro anbragta i tvenne rader öfver hvarandra. Hahr ArkitH 269 (1902). — jfr BILD-, BJÄLK-, BLOCK-, BOK-, BOKSTAVS-, BORGMÄSTAR-, CELL-, CELLUL-, KINDTANDS-, KNAPP-, KOTLETT-, LOGE-, PELAR-, TAND-RAD m. fl. — särsk.
a) om ett (vanl. större) antal personer l. djur som stå l. gå l. sitta o. d. bredvid l. bakom varandra (jfr b); äv.: led (se LED, sbst.1 11). Gå främst i raden. Åskådarna stodo i flera rader längs gatan. Messenius Blanck. 33 (1614). Adalrik .. stäldte sina Lek-Bröder i tvenne Rader, och giorde en Gata der Hialte skulle gå fram. Mörk Ad. 1: 90 (1743). Konungen red utefter raden, talande med hvarje tropp. Fryxell Ber. 6: 323 (1833). (Fastän trumslagaren) sällan släpptes till paraden, / Stod han, der blod det gällde, med i raden. Runeberg 2: 116 (1846). Männen gingo i en lång rad, den ene efter den andre, och afmejade säden. LbFolksk. 3 (1890). Östergren (1935). — särsk.
α) om ett antal personer som dansa bredvid l. efter varandra (o. stundom hålla varandra i hand); förr äv. i uttr. långa raden, långdans(en). Tre vnga Karar grå, the dantz' i samma raa. CupVen. A 7 b (1669). Än dansa de (dvs. de unga) i ring och än i långa raden. JGHallman Vitt. 202 (1736). Sladd bildas (i folkdans) då flera par genom att fatta varandras händer bilda en sammanhängande rad. Folkdans. 12 (1923).
β) (†) i uttr. (gå) raden om, (gå) laget runt. Bägaren gick raden om. Meurman (1847). Ahlman (1872).
b) om stolar l. bänkar o. d. stående bredvid l. bakom varandra o. avsedda för en publik l. för en skolklass o. d.; äv. om personer (jfr a) som sitta på sådana stolar l. bänkar. Tre radhar benkiar. Bureus Suml. 45 (c. 1600). (Prästen) gick först på then ena raden och sedan på then andra och stänckte (vigvatten) på fålcket. Bolinus Dagb. 34 (1668); jfr a. (Amfiteatern) bestod af .. sittrader för åskådarne, men raderna drogo sig i sluten elliptisk rundning kring den djupt liggande stridsplatsen (arena). Lübke ArkitH 152 (1871). När Hjalmar Willén tog farväl av sin klass, hade han låtit blicken fara över raderna. Swensson Willén 241 (1937). — jfr BÄNK-, STOL(S)-RAD.
c) (i sht i fackspr.) om ett antal plantor l. växter l. träd som planterats l. om frön som sås med jämna mellanrum bredvid varandra; äv. om fåra för sådan plantering. Risingh LandB 35 (1671). Utplanteringen (av mullbärsträden) bör ske sålunda, at på hvarje säng göres tvänne rader, hvardera en half aln ifrån gångarne, å ömse sidor, och en alns afstånd emellan bägge raderne. PH 7: 4877 (1759). Jag .. sådde .. (fröet) i rader på en liten säng, med 6 tum mellan raderna. QLm. 2: 5 (1833). Abelin Frukt 83 (1902). — jfr BET-, HALLON-RAD.
d) om byggnader som ligga bredvid l. äro sammanbyggda med varandra (längs en gata l. väg o. d.). Björck Dikt. 156 (c. 1867). Byggnadssättet hade därmed blivit ett helt annat, i det att husen blivit sammanbyggda i rader längs gatorna. SvGeogrÅb. 1934, s. 60. — jfr HUS-RAD.
e) (i sht i fackspr.) om var o. en av de serier l. räckor av pärlor l. länkar o. d. som tillsammans bilda ett dubbelt l. flerdubbelt halsband o. d. Guldkiedia medh 3 rader som wogh 26 Ducater. BoupptSthm 1678, s. 1270 a, Bil. Ett halsband om flere rader. Hedin Rev. 19 (1879). DN(B) 1952, nr 295, s. 13.
f) (numera bl. tillf.) om ett antal bakom l. bredvid varandra sittande tänder på en karda l. hästskrapa o. d. PH 3: 2315 (1746). Skrapa, dubbel, med 4 rader eller tänder. Därs. 6: 4086 (1756).
g) i sht lant. om var o. en av de (vanl. två l. sex) jämlöpande räckor som bildas av frukterna hos korn (se d. o. 4). It slags korn, hwilkets ax .. hafwa allenast tre radar korn. Spegel 110 (1712). 2SvUppslB 16: 877 (1950).
h) (†) anat. i utvidgad anv., på finger: fingerben, falang (se d. o. II). Rosenstein Comp. 75 (1736).
i) i utvidgad anv.: lager (se LAGER, sbst.3 1), skikt, varv. Han bygde teslikes en gård ther inne aff tree radhar huggen steen, och aff een radh höfflat Ceder. 1Kon. 6: 36 (Bib. 1541). Smith 307 (1917).
j) (†) i utvidgad anv., om var o. en av de vågräta skivorna i en hylla l. ett hyllskåp o. d. Faathylla lithen widh Spijsen medh — 4 radhar. Rudbeckius Dagb. 149 (1630). Hyllor i muuren medh — 4 radhar. Därs. 150.
2) i utvidgad anv. l. bildl. av 1 (jfr 1 h—l, 3, 4); särsk. om (mer l. mindre) lång serie av föremål l. storheter o. d. som följa efter varandra i (en viss) ordningsföljd; räcka, serie; ofta i förb. lång rad (jfr 4); särsk. i fråga om ordningsföljd i tid, om ett (större l. mindre) antal föremål l. storheter l. händelser o. d. som avlösa l. följa efter varandra i en viss (orsaksbestämd l. mera tillfällig) tidsföljd; utan bestämd avgränsning från 1 o. 4. En (lång) rad (av) revolutioner skakade landet. Schmedeman Just. 404 (1664). Det omöjliga kan alldrig inträda i raden af fenomen. Lindblom Log. 326 (1836). Med (dikten) Konung Pharao .. öppnade Vitalis raden af sina bibelparodiska stycken. Ljunggren i 2SAH 50: 177 (1874). (Ett ord är) en rad af ljudvågor, som i viss följd utgå ur talorganen. UVTF 26: 5 (1880). En rad av polemiska mästerverk. Holmberg Leopold 1: 80 (1953). — jfr AVLJUDS-, BOKSTAVS-, ORDSTAVA-, RUN-RAD. — särsk.
b) om personer som avlösa l. följa efter varandra i en viss befattning l. i en uppräkning av personer av ett visst slag o. d. Schroderus Os. 1: 166 (1635). Raden af de vittra författare, hvilka egentligen kunna sägas utgöra den Nya Skolans eller Fosforismens representanter. Sturzen-Becker SvSkönl. 71 (1845). Andersson SvH 408 (1943). särsk. om serie av efter varandra i ett land regerande konungar. Odel Sincl. 19 (1739). Hammar (1936). jfr K(ON)UNGARAD.
c) (numera bl. tillf.) om grupp av personer som bilda en enhet med hänsyn till samhällsställning l. rang l. medlemskap i en kår o. d.; förr äv. övergående i bet.: rang(klass). KKD 5: 353 (1711). En heder i E'rt stånd, en mogen Stadsens prydna / I E'r förnäma Rad, som höltes för förnämst. Frese VerldslD 92 (1715, 1726). särsk. (†) i uttr. av l. utur första l. andra raden, av hög(sta) resp. lägre samhällsställning l. rang(klass). Jag fann honom omgifven .. af forna hofdamer, likväl icke utur första raden. ESchröderheim (1793) i MoB 6: 208. En hustru af andra raden. FWrede (1796) Därs. 10: 68.
d) i utvidgad anv., i vissa uttr.
α) (ngt vard.) vara främst o. dyl. l. den första l. främsta l. andra l. tredje osv. l. sista i raden, vara den första l. främsta osv. i ordningen. Spegel GW 240 (1685: fremst). Ett nytt förslag, .. det femte i raden, till en öfversättning af nya testamentets böcker. VRydberg i SvTidskr. 1873, s. 360. En liten stuga — den sista i raden i en lång by. Lagerlöf Körk. 167 (1912); jfr 1 d.
β) (†) intaga främsta raden bland ngra, inta en av de främsta platserna bland ngra. Berlingska officinen intager främsta raden bland våra Boktryckerier. SvLittFT 1834, sp. 808.
δ) (†) hava ngn med (sig) (ut)i raden, ha ngn med sig l. på sin sida o. d. RA I. 4: 792 (1598). Chydenius 192 (1765).
ε) (†) sätta in ngn i raden med ngn, jämställa l. likställa ngn med ngn. Serenius (1734, 1757; under rank, v.).
3) [jfr motsv. anv. i dan. o. nor. samt av t. reihe; utvecklat ur 2] (†) ordning (se d. o. 2), tur; särsk. i sådana uttr. som raden kommer till l. (up)på ngn l. ngt l. är på l. till l. hos ngn l. ngt l. åt ngn, turen kommer resp. har kommit till ngn l. ngt, det blir resp. är ngns l. ngts tur. Gustaf II Adolf 247 (1621). Hwem som Rangen eller Raden kommer vppå. Delachapelle ExBook 35 (1669). Nu är radan åth hertijgen och mey tijll att giöra (osv.). HSH 6: 181 (1699). Raden är på dig, du bör / Oss det nya läsa för. Rosenfeldt Vitt. 212 (1704). Nu är raden til mig, och nu skal jag också tala något litet. Lagerström Molière Tart. 10 (1730). Lindfors (1824: hos). Cavallin (1876). — särsk. i vissa uttr.
b) [jfr t. nach der reihe] efter raden, i tur o. ordning. Höga Trän .. / Fälla Höst-dagz effter raden, / Bladen. Lucidor (SVS) 106 (c. 1670).
4) [specialanv. av 1, 2] (i sht vard.) allmännare, om ett (obestämt) antal föremål l. personer l. händelser o. d., övergående i bet.: mängd, mångfald, massa, antal; ofta i förb. lång rad (jfr 2); särsk. i uttr. i långa rader, i (stora) massor, i stort antal, ”i långa banor”. Hans mun öste ut en lång rad af groft ovett. Säfström Banquer. S 2 b (1753). Jag har ett nästan ännu talrikare auditorium än förra Termin — och fruntimmer återigen i långa rader. Geijer Brev 208 (1815). I .. bokskåpet .. stodo romaner och diktsamlingar i långa rader. Wieselgren ÖBord 12 (1882). Blommor i långa rader. FoF 1915, s. 14. En rad av olika vidskepelser. SvD(A) 1929, nr 34, s. 8. Ändlösa rader av undanflykter och svepskäl. Grimberg VärldH 6: 411 (1935). — särsk. i vissa uttr.
a) i rader, i stor mängd, i massor. Af väktarn drifves slafven till sin åra: / Fastän i rader hans kamrater falla, / Med raseri han syns mot döden gå. Oscar II I. 1: 30 (1858, 1885); jfr 1.
b) hela raden, alla, allihop, allasamman, ”hela högen”; äv. hela raden av ngt. CupVen. B 3 b (1669). En Fru i hufvudstaden, / Som på stora världens vis / Har Amanger hela raden. Pilgren FigBröll. 160 (1785). Vesuvius' högsta topp begöts ännu af aftonrodnaden, men de andra bergen började hela raden draga på den gråblå aftonslöjan. Bergdahl Antip. 135 (1906). I Berga, där .. hela raden av kyrkoherdar från 12- och 1300-talet varit prostar. KyrkohÅ 1930, s. 134; jfr 2 b.
c) (†) tala en lång rad, tala mycket, säga en hel massa. Düben blef faselig förundrad, när han såg henne med så ovanligt glad mine tala en lång rad. Tersmeden Mem. 2: 55 (1734).
d) (vard.) svära en lång l. hel rad l. långa rader (över, förr äv. med ngn l. ngt), svära kraftigt l. eftertryckligt (över ngn l. ngt). Rosenberg svor en hel rad smått för sig sjelf. Carlén Rosen 390 (1842). (Han) blef .. arg på hennes (dvs. marans) fäkter med hästarne och svor en lång rad med henne. Wigström Folkd. 2: 153 (1881). Jokkinen svär långa rader öfver att just hon skall hitta på att gå i Brunnsparken. SLagerlöf i BremerBild 134 (1913). jfr (†): Jag hörde Jan muttra fram en lång rad af en kraftig svordom. Almqvist Skälln. 30 (1838).
e) (tillf.) skratta i långa rader, skratta (högljutt o.) länge. Det hördes ut hur han skrattade i långa rader. Dahlbäck Åb. 329 (1914).
5) i vissa från 1 o. 2 utgående prepositionsuttr. med mångskiftande anv. o. ofta med försvagad bet.
a) i uttr. i, i sht förr äv. uti rad (jfr b).
α) för att beteckna att personer l. föremål o. d. befinna sig l. äro uppställda l. placerade o. d. (l. uppställas osv.) bredvid l. intill l. bakom varandra (med mer l. mindre regelbundna avstånd o. vanl. utan att beröra varandra), så att de bilda en rad (i bet. 1). Ställa, sätta, lägga, stå, gå i rad. Rummen lågo i rad. Tå nu Krijgszknechterna i radh framträdde, wordo (osv.). Schroderus Os. 1: 444 (1635). (Vid bröllopsfesten finnas) fucktige rätter (dvs. dryckesvaror) / Som sätz tätt uti radh upå finest dukade borden. JRudhelius (1662) i 2Saml. 35: 221. De unga, som först gått i bredd, gingo nu i rad. Janson FörstaMänn. 37 (1906). särsk.
β') (bygdemålsfärgat) i uttr. sätta sig i rad med ngn (jfr β α'), sätta sig bredvid l. jämsides med ngn. Högberg Vred. 3: 53 (1906).
γ') (tillf.) i uttr. i rad med ngt, i fil med ngt. I rad med klosterhöjden följde andra höjder. Melander Långtur 124 (1896).
β) (†) i utvidgad l. bildl. anv. av α, motsv. 2 (jfr γ, δ'), i vissa uttr.
α') ställa l. sätta sig l. ngn l. komma l. vara (ut)i rad med ngn (jfr α β'), jämställa l. likställa sig l. ngn resp. bli l. vara jämställd l. likställd med ngn. Schroderus Os. III. 1: 290 (1635). Den Öf(ve)rste för alla Eunucherne, är den så kallade Kizler aga, hwilken .. Kommer i rad med sielfwe Stoor-Wiziren. KKD 5: 354 (1711). Ehuruwäl jag aldrig giärna welat wara i rad med de sämste. Brenner Dikt. 1: Förord 3 (1713). Jag (dvs. dårskapen) plägar sielf understundom .. sättia mig i rad med de Poëtiske Gudarne. Lundberg Paulson Erasmus 125 (1728). Serenius (1741).
β') [jfr liknande anv. i sv. dial.] draga i rad (med ngt), dra jämnt resp. (bildl.) överensstämma, ligga i linje (med ngt). Jacob Jönson .. klagar på h. Mårthen at the kunna aldrig draga i rad och semias. Murenius AV 590 (1666). (Några yttranden) draga tämligen i rad med denna pietistiska läran. KyrkohÅ 1904, s. 67 (1722).
γ') ngt ligger i rad (för ngn) l. går i rad för ngn, ngt går l. är lätt (för ngn) l. ngt går lyckligt l. enligt önskan (för ngn); särsk. (i uttr. det ligger i rad för ngn): ngn har lätt för att uttrycka sig. Verelius 200 (1681). (Sv.) allt går i rad för honom, (lat.) omnia illius consilia festinato successu beantur. Ihre (1769). När det är brottom, och man vil just bra anmäla någon, så ligger det intet så i rad (att minnas personers namn). Schröderheim Fjäsk. 20 (1791). Det ligger i rad för honom, (dvs.) han har en löpande tunga, god talegåfva. Dalin (1855). Schulthess (1885).
γ) (numera i sht med anslutning till δ) i fråga om ordningsföljd l. uppräkning o. d.: efter varandra, i tur o. ordning, i följd. Sångarena skola alle såsom j radh siunga vthi tich, then ene om then andra. Psalt. 87: 7 (öv. 1536). Honneurer äger spelaren då han har Ess, Kung och Fru i trumf, eller flere dertill i rad. ReglKortsp. 2: 8 (1809). Hon fick två gossar i rad, men mannen ville så gerna ha en flicka. Strindberg Giftas 1: 286 (1884); jfr δ. — särsk. (†) i uttr. minnas ngt i rad, minnas ngt i sin rätta ordning (o. kunna räkna upp det). Brenner Dikt. 1: 64 (1702, 1713).
δ) [specialanv. av γ] i fråga om obrutet tidssammanhang: i följd (se d. o. 4 d), i sträck, å rad. Två nätter uti rad. Hagberg Shaksp. 1: 287 (1847). I riddarhussalen (måste jag) .. stå utan afbrott i fem à sex timmar i rad. De Geer Minn. 1: 56 (1892). Många år i rad. Lagerlöf Holg. 2: 137 (1907).
b) i uttr. rad i rad, äv. i rad vid rad, äv. i rad i rad (jfr a α), i flera (parallella) rader; i ordnade rader; äv. bildl.; förr äv.: i en (lång) rad. Ä'ke det gudomligt, Fiskartorpet! Hvad? / Gudomligt at beskåda! / Än de stolta Stammar som stå rad i rad, / Med friska blad! Bellman (BellmS) 1: 240 (c. 1785, 1790). Båtar, rad i rad, med sina dyra laster. Wetterstedt Sthm 1: 20 (1823). Don Juan i sin qvinliga maskering / Och alla tärnorna i rad i rad / För kejsarparet gjort sin defilering. CVAStrandberg 4: 300 (1857); jfr a. Emot oss komma barn i rad vid rad. Ekelund Mel. 82 (1902). På Hongkongs .. kaj .. stå rickshås rad i rad. Nyblom Österut 23 (1908). FrSandwall (1930) i Lucidor (SVS) 2: 220 (bildl.). — särsk. (†) i fråga om ordningsföljd: i tur o. ordning, efter varandra. I byn .. fick en bond-höna se at en Herregårds-höna lagt sig til en .. stor och vid stiert; knaps skulle hon ha så med, och så de andra hönorna i rad i rad. Sahlstedt SagTupp. 5 (1758).
c) i uttr. å rad (förr äv. sammanskrivet årad) l. (numera bl. i bet. α) på, förr äv. uppå rad.
α) = a α. Bureus Suml. 68 (c. 1600). Låt dantza å radh, Folck stoora och små. Wivallius Dikt. 104 (c. 1642). När man (i vers) månge .. (enstaviga ord) åradh sättia måste, ställas the (ord) långe, som något wichtigt vthtryckia och klart betyda. Arvidi 29 (1651). Tärnorna stodo på rad och väntade. Benedictsson Peng. 175 (1885). Österling Idyll. 76 (1917).
β) (†) i utvidgad anv., övergående i bet.: i stort antal, i rader. (I själagården) hades .. fattiga i badh, / twettades och kläddes på radh. JMessenius (1629) i HB 1: 91.
γ) = a γ l. (o. numera nästan bl.) a δ. (Hannibal) wan .. tree slachtningar å radh vtaf the Romare. Schroderus Sleid. 34 (1610). Engelen ropar 3 wee på radh öffuer folket på Jordena. Baazius Upp. 73 a (1629). Tvenne poster å rad hafva medbrackt Eders Exellences af den 7, 10 och 13 Maj. Höpken 2: 494 (1758). Han tog i distraktion fyra aptitsupar å rad. Hedenstierna FruW 204 (1890). Ryssjan har två nätter å rad blivit tjuvvittjad. Engström 12Bok 245 (1919). särsk.
α') i ordspråk l. ordstäv. Twå gånger äthet på raadh, förlijkas fulle i Magan. Grubb 828 (1665). ”Hvad verlden är känslolös” — sa' flickan, som på balen fick sitta tre danser å rad. Holmström Sa' han 42 (1876).
β') (†) i uttr. tre l. fyra på l. uppå rad, om skål varvid tre resp. fyra glas tömdes i följd. Lucidor (SVS) 39 (c. 1670). Nu drikkes Systers Skål / en 4 uppå Rad. Warnmark Epigr. I 3 b (1688). Den som först hittar på (gåtans lösning), / Hans Skål skall tre på rad ikring om Bordet gå. Brobergen 17 (1690, 1708). jfr: Tree-på-ra. Stiernhielm Herc. 227 (1658, 1668).
γ') i numera obruklig anv. (jfr β'). Man reste ifrå then ena församlingen til then andra, och lärde hela månaden å rad hwar endasta dag i templet. Swedberg HoTror § 3 (1709). Hussnoken .. hade redan en vecka hvarje afton å rad krälat fram ur sitt vanliga hål i golfvet. Ahrenberg Hih. 110 (1889).
d) [fsv. at radh] (†) i uttr. åt rad = a α. På thet samma fyrhörnadha (huset) ladhe han botnen aff Cedre brädhe, på Cedre stodhar åt radh. 1Kon. 7: 2 (Bib. 1541).
6) [specialanv. av 1] om samling l. antal av skrivtecken l. bokstäver l. ord l. (boktr.) typer o. d. som stå bredvid varandra (på en sida l. spalt i en bok l. handskrift l. i ett brev l. manuskript o. d.) i en räcka l. serie l. rad (i bet. 1) som fyller hela avståndet mellan den inre o. yttre marginalen (l. en större l. mindre del av detta avstånd, varvid den återstående delen är tom); skriftrad, tryckrad; äv. om del av en strof l. dikt o. d. som bildar en särskild sådan rad, vers(rad); äv. i utvidgad anv. (jfr 7), om utrymme l. plats på ett (skriv)papper l. en (tryck)sida varpå en sådan rad kan anbringas. Indragen rad (boktr.), se INDRAGA 14 a. Börja ett stycke in på raden. Börja (på) ny rad, ofta: börja (på) nytt stycke. Den sista raden på sidan. Halva raden var blank. En sida på 40 rader. Få betalt per rad. Få 40 öre raden. VarRerV 32 (1538). Ett slagz Rijm bestående aff 14 Radar som .. (Petrarca o. Ronsard) kallat Sonetter. Skogekär Bärgbo Wen. Föret. (c. 1635). Skrifning i bredderne, eller mellan raderne. Biurman Brefst. 50 (1729). Det sköna i et godt poem ligger ej i en och annan rad. Höijer 4: 483 (1798). Annonser efter 2 sk. bko raden. SvT 1852, nr 14, s. 1. Hellström Malmros 210 (1931). — jfr BEGYNNELSE-, INITIAL-, KORPUS-, KORT-, KVADRAT-, LÅNG-, NOT-, OMKVÄDES-, PETIT-, RUBRIK-, SKRIFT-, SKRIV-, UTGÅNGS-, VERS-RAD m. fl. — särsk.
a) i uttr. rad för rad, förr äv. rad från rad, successivt från den ena raden till den andra l. den ena raden efter den andra; äv.: en rad åt gången l. i taget; ofta allmännare: med full överensstämmelse i ordalydelsen, ordagrant, ord för ord. Kellgren (SVS) 5: 21 (1785). JGOxenstierna 2: 294 (1795, 1806: rad från rad). Poemet är öfversatt, rad för rad. Enberg SvSpr. 301 (1836). (Skrivmaskinspapperet) frammatas rad för rad. 2NF 25: 1199 (1917).
b) (numera bl. tillf.) i uttr. rad (e)mot rad, i fråga om två texter varav den ena är en variant till l. en översättning av den andra: (tryckta l. skrivna) på ett sådant sätt att motsvarande rader ha placerats (bredvid l.) mitt emot varandra. Dalin FrSvLex. 2: 389 (1843). Schulthess (1885).
c) (†) i uttr. sätta ngt i samma rad och linje med ngt, sätta ngt på samma rad som ngt. HC11H 8: 222 (1691).
d) i uttr. som beteckna (kortfattat, ofta snabbt nedskrivet) brev l., allmännare, (kortare) stycke text (på vers l. prosa); ofta i pl. Författaren till dessa rader. Skicka mig en rad, när du får tid. Jagh hafuer fast alle weckor skrifuit E. N. till; och förmenat iagh skulle medh någon radh blifua benådat igen. Stiernhielm (SVS) 3: 128 (1649). Desse rader vare då mina vittnen, at jag Eder af hjertat älskat. Tessin Bref 1: Dedik. 4 b (1756). Det är en djupt förkrossad man, som skrifver dessa rader till er. Hedenstierna FruW 50 (1890). Wulff Leopardi 279 (1913).
e) (ngt vard.) i nekande, frågande, villkorliga l. därmed jämförliga satser, i sådana uttr. som (icke) skriva l. ha skrivit l. förstå en rad, (icke) skriva osv. någonting alls resp. (icke) förstå ngt (av ngt skrivet l. tryckt); förr äv. i uttr. svara ingen rad, icke svara (ett ord). Jag har inte fått en rad från honom på ett helt år; jfr d. Då ree Herr Pädar åf, men swara ingen raa. Dahlstierna (SVS) 176 (c. 1700). Som alla vid Narva fångne Ryske Generaler aldrig i evighet kunna opvisa en enda rad eller bokstaf, som blifvit dem accorderad, annorlunda, än de gifvit sig på nåd och onåd. Nordberg C12 2: 131 (1740). (Personer) som .. intet förstå en rad Latin. Lagerbring HistLit. 2 (1748). Sokrates har ej skrifvit en rad. Cavallin (1876). — särsk. (†) i uttr. aldrig läsa raden, aldrig läsa en rad. ÖB 11 (1712).
f) [jfr t. zwischen den zeilen lesen, eng. read between the lines, fr. lire entre les lignes] i uttr. läsa (ngt) (e)mellan raderna, ss. beteckning för att ngn förstår l. kan sluta sig till vad (l. ngt som) en författare l. brevskrivare l. talare egentligen har tänkt l. menat l. syftat på (l. tänker osv.), fastän han icke ger (klart) uttryck åt det l. icke önskat säga l. skriva det; äv. i bildl. uttr. som ansluta sig härtill. Carlson Hist. 2: 326 (1856). I naturen (är) färgen ofta störd, så att man får läsa naturens rena intention emellan raderna. Ljunggren Est. 2: 307 (1860). Det händer stundom, att annat kan läsas emellan raderna än som i dem är bokstafligen uttryckt. Svedelius i 2SAH 46: 57 (1870). NDAVL 1909, nr 322, s. 9 (i fråga om tal). jfr: Det chifferspråk, som ofta står skrifvet emellan raderna i en dikt. Strandberg i 2SAH 45: 69 (1869).
g) mer l. mindre bildl. (jfr e, f). (Anders Olsson har anklagat mig för osanning) Men huar man wille kaste bladet vm och leetha effter en huffuud liugare, thå finnes Anders Olsson på förste raden. BtFinlH 3: 414 (1558). Wid Hofwet och i Staden, / Där Kiärleek altijd är det främsta ord på raden. ÖB 31 (1712).
7) [jfr 6] (numera bl. tillf. utom i ssgrna RAD-ORM o. -PAPPER) linje (se d. o. 1), (rakt) streck; särsk. (o. numera bl.) om sådan linje för markering av skrivtecknens placering vid skrift. Schroderus Dict. 34 (c. 1635). Dhe ord och staffwelser, som tyckes wara för örat anstötelige, (skola) finnas här på mitt paper vnderstrukne med en lijten rad. SoS 1913, s. 5 (c. 1700). En anan så snart han hint draga med cirkeln tre rader, menar sig vara sielfva Euclides. Lundberg Paulson Erasmus 109 (1728). Linjera rader. Draga opp rader. Nordforss (1805). Skrifning på griffeltafla .. med 2 linierade rader. BerRevElLärov. 1843, Bil. L, s. 5. — särsk.
a) (†) mus. linje (se d. o. 1 a β). Man lärer .. länge hafva behållit det äldre bruk med fyra rader och svarta Noter. Hülphers Mus. 57 (1773). jfr NOT-RAD.
b) (†) bildl. Snart en rad af eld sågs dragen / Längs vår hela ställning ut. Oscar II I. 1: 55 (1858, 1885); jfr 2.
8) [jfr 1, 6] (†) rand (se d. o. 6). Der merkiet som han (dvs. kuriren) baar med Guld och gåle Rader / Uppå sin Kappa blå. Dahlstierna (SVS) 68 (1698).
9) [eg. specialanv. av 1 (b), om en rad av stolar l. loger] utefter en teaters vägg(ar) anbragt balkong l. läktare varpå sittplatser för publiken finnas; särsk. i uttr. första, andra osv. raden, om den nedersta resp. näst nedersta osv. av flera över varandra anbragta sådana läktare. Biljett till första radens fond. Der, strax en somnad loge; der, hela raden fram, / Kritiker, gäspningar, och sorl af obenägna. Leopold 1: 378 (1808, 1814); möjl. till 1. (Biljetterna till maskeradbalen berättiga till) fritt inträde i Loger på alla Raderna. DA 1824, nr 1, s. 1. Öfver parketten får numera med hänsyn till eldfara .. icke anläggas mera än tre rader. 2NF 28: 596 (1918). En biljett till tredje raden på gamla operan. Lidman Lågan 46 (1952). — särsk. i utvidgad anv., om publiken på en rad (i en teater); särsk. i pl., om publiken på raderna; stundom allmännare l. bildl., om den breda l. enklare publiken, massan. Spela för raderna, spela för galleriet (se GALLERI, sbst.1 3). Femte raden började blifva orolig, och buffades och stampade. Kullberg Mem. 2: 157 (1835). En .. tjusningsförmåga, som .. förstår att knipa radernas applåder och teaterrecensenternas loford. Dahlgren Lyr. 95 (1913). Inget rövardrama för raderna kunde (osv.). Bergman i 3SAH LXI. 2: 48 (1950).
10) [jfr 1, 8] (†) våd. Ett skiönt tappet af silke och gull 8 rader brett. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 2: 62 (1704).
11) [möjl. felskrivning för rand] (†) om ngts ytterkant l. rand? Jag (fick) se hela raden långsäfter elfven föra ett skum helt hvitt, bredt som 1 aln. Linné Skr. 5: 24 (1732).
-AVSTÅND~02.
2) till 6: avstånd mellan skrivna l. tryckta rader; särsk. med avs. på vart o. ett av de (vanl. två till fem) olika sådana avstånd som en skrivmaskin kan inställas för. 2NF 25: 1199 (1917). —
(6) -AVSÅGARE~0200, r. l. m. boktr. på sättmaskin anbragt anordning varmed de gjutna raderna kunna avsågas. NordBoktrK 1915, s. 246. —
-BAND, se d. o. —
(1 d) -BEBYGGELSE. särsk. konkret, om byggnader som ligga i (en) rad. En radbebyggelse längs strandvägen vid Brännan. Smeds Malaxb. 211 (1935). —
(1) -BI, n. (†) om bin som placera sina kakor i en rät linje; jfr ring-bi. Somlige Bien sätta sina kakor .. rätt fram långs efter ståcken; de .. hafva i gamla tider kallats .. Radbi. Koch Biskiöts. 79 (1753). Fischerström 1: 740 (1779). —
(6) -BREDD. [jfr t. zeilenbreite]
2) (†) om den höjd som en skriven l. tryckt rad upptar; särsk. konkret. Strofer skiljas genom en eller flere radbredders mellanrum. Linder Regl. 84 (1886). —
(1 c) -BRÄDE. (†) redskap bestående av en platt skiva med ett antal lister på undersidan, som trycktes mot jorden med foten, varvid fåror bildades i jorden, i vilka frön kunde sås i rader. Björkman Skogssk. 168 (1868). —
(1, 1 d) -BY. [jfr t. reihendorf] (i sht i fackspr.) by vari tomterna l. gårdarna ligga i en rad (enkel l. ensidig radby) l. i två rader (dubbel radby) längs bygatan; långby. Erixon Skultuna 1: 639 (1921). Ölands ståtliga radbyar, vilka snabbt gå sin undergång till mötes. SvD(A) 1935, nr 157, s. 9. —
(1 c) -DRAGARE, r. l. m. [jfr t. reihenzieher] (numera knappast br.) lant. = -uppdragare. HandtvLBl. 1905, s. 66. —
(6) -FALL. [jfr t. zeilenfall] boktr. om radernas (harmoniska) ordning (i en titelsats) med ökande l. minskande längd (o. med en viss språklig enhet i varje rad). NordBoktrK 1906, s. 60. —
(6) -FLYTTNING. särsk. (i fackspr.) om papperets frammatning rad för rad i en skrivmaskin. 2NF 25: 1199 (1917). —
(1) -FORM. jfr form I 1. (Bland vanligare) grundfigurer för minnesmärken ifrån fornåldern .. (är) Rad eller Linieform. 2VittAH 14: 3 (1828, 1838). —
(1) -FORMIG. utformad ss. en rad; särsk. ss. adv. Radformigt efter hvarandra följande kullar. Uppl. 1: 6 (1901). —
(2) -FÖLJD, r. l. f. [jfr d. radfølge, t. reihenfolge] (†)
2) rad, serie. Långa radföljder af år. AFSoldan (1867) hos Aho Soldan 415. Rydberg FilosFörel. 3: 184 (1878). —
(6) -GJUTANDE, p. adj. boktr. om sättmaskin: inrättad för automatisk gjutning av raderna. NordBoktrK 1909, s. 175. —
(6) -GJUTMASKIN~002. [jfr t. zeilengiessmaschine] boktr. = -gjutningsmaskin. NordBoktrK 1909, s. 204, Bil. —
(6) -GJUTNINGSMASKIN~0002. boktr. typgjutningsmaskin vari rader gjutas (i ett stycke). NordBoktrK 1905, s. 339. —
(1) -GRÄVNING. (numera bl. tillf.) om grävning av gravar i en rad l. rader. Rääf Ydre 4: 229 (1865). —
(1 d) -HUS. [jfr t. reihenhaus] om vart o. ett av ett antal (vanl. för en familj avsedda) mindre hus som sammanbyggts till en länga (vanl. med en mindre trädgård på fram- l. baksidan). 2NF 1: 1315 (1904; om danska förh.). I ett radhus får familjen två grannar, i ett hyreshus kanske fyra, om det vill sig illa. GHT 1944, nr 213, s. 13.
-länga. jfr länga, sbst. 1. Tre radhuslängor på 8 hus (lägenheter) vardera. SvD(A) 1920, nr 41, s. 3. —
(6) -JUSTERING. boktr. om justering av en typrad så att dess längd blir korrekt o. avstånden mellan orden jämna. 2UB 10: 200 (1906). —
(6) -KEDJA, r. l. f. (†) om en grupp av lika byggda versrader i en strof (i en kanzon). Phosph. 1811, s. 555. —
(1 g) -KORN. [jfr d. radbyg, t. zeilengerste] (†) lant. benämning på olika varieteter av odlat korn (se d. o. 4) med i rader sittande frukter. VetAH 1751, s. 233. SvTyHlex. (1872). —
(1 c) -KULTUR. (i sht lant., numera knappast br.) om odling av växter l. plantor o. d. som sås l. planteras i rader. EconA 1807, mars s. 81. GHT 1895, nr 229 B, s. 2. —
-MELLANRUM~002.
1) (i fackspr.) till 1 c, om mellanrum mellan två rader av växter l. plantor o. d. LB 4: 254 (1905).
(1) -MOTOR. bil- l. flygplansmotor vari cylindrarna sitta i rad l. i flera rader bakom varandra. GHT 1944, nr 242, s. 9 (på flygplan). (Racerbilen har) en åttacylindrig radmotor. SDS 1956, nr 2, s. 9. —
(7) -ORM. [jfr d. linieslange, t. zeilenschlange] zool. havsormen Laticauda laticaudata Lin., med ett stort antal svarta ringar runt kroppen. 4Brehm 10: 197 (1927). —
(7) -PAPPER. [jfr t. linienpapier] (i sht i fackspr.) papper(sblad) med uppdragna (påtryckta) linjer, linjerat papper; särsk. om sådant papper avsett att vid skrivning på olinjerat papper läggas under detta, ”lathund”. ÖoL (1852). Hultenberg Zweig HjärtOro 264 (1939). —
(1) -PASS, n. (†) i pl., om ett antal pass (se pass, sbst.1 I 14) som äro placerade i en rad. Silfwer. .. 1. Heelförgylt Kanna med Raadpasser. BoupptSthm 1673, s. 77 a. —
(1 c) -PLANTERING. (i fackspr.) abstr. o. konkret. Björkman Skogssk. 192 (1868; abstr.). SkogsvT 1904, s. 100 (konkret). —
(1 c) -RENSARE, r. l. m. [jfr d. radrenser] lant. redskap för radrensning; hästhacka. Weckström Landth. 408 (1850). —
(1 c) -RENSNING. [jfr d. radrensning] lant. (ogräs)rensning (mellan plantorna l. växterna) på en åker o. d. där frön såtts i rader. LAHT 1898, s. 77.
Ssgr (lant.): radrensnings-häst. (tillf.) om häst använd för att dra en radrensare l. (häst)hacka. Wingård Minn. 4: 13 (1847).
(6) -RIM. [jfr d. linierim] (†) om hel- l. halvrim inom en (vers)rad i en fornisländsk skaldedikt; äv. om slutrim mellan två intill varandra stående rader i sådan dikt. Bring Rask 103 (1838). Munch FsvFnoSpr. 117 (1849). —
(6) -RUBRIK. i sht boktr. om rubrik som (vanl. med särskild stil) sättes i början av en textrad, varpå den egentliga texten omedelbart börjar på samma rad. Nordin Boktr. 136 (1881). —
(1) -RYSSJA. (i fackspr.) om var o. en av flera ryssjor som sättas i rad efter varandra. FinEtnogrAtl. 25 (1905). —
2) till 6; särsk. i uttr. skriva radrätt, skriva i räta l. jämna rader. MedArch. III. 1: 81 (1866). —
(1) -RÄTTLIG, adv. (†) radrätt; anträffat bl. bildl., i uttr. ställa allting radrättlig, ställa l. inrätta allting i sin riktiga ordning, ordna allting (på rätt sätt); jfr rad, sbst.1 2. Lucidor (SVS) 215 (1672). —
(6) -SIFFRA. (i sht i fackspr.) om siffra (i marginalen) på en boksida o. dyl., som anger vilken i ordningen (uppifrån räknat) en viss rad är, o. som utsättes för varje l. bl. för varannan l. (oftast) för var femte rad. TSvLärov. 1947, s. 10. —
(6) -SKEPP. boktr. del av sättmaskin vari de färdigsatta raderna uppsamlas, ”skepp”. 2NF 28: 123 (1918). —
(1, 1 d) -SKIFTAD, p. adj. (i fackspr.) i uttr. radskiftad by, radby; jfr -skifte. SvGeogrÅb. 1931, s. 207. —
(6) -SKIFTARE, r. l. m. anordning på skrivmaskin varmed man förskjuter valsen (o. därmed papperet), när man önskar börja på ny rad. SvUppslB 25: 88 (1935). —
(1, 1 d) -SKIFTE. [fsv. raþu skipti] (om ä. förh.) ekon. o. kam. delning av en bys jord på så sätt att en huvudgata gick vid sidan av l. mitt genom byn; jfr -by. Holmbäck o. Wessén SvLandskapsl. I. 1: 200 (1933). —
(6) -SKRIVARE, m.||ig. [jfr t. zeilenschreiber] om person som skriver (i en tidning o. d.) mot radbetalning. Nyblom Kvinna 188 (1948). —
(6) -SLUT, n. (i sht i fackspr.)
1) om slutet av en versrad; särsk. om den sista tryckstarka stavelsen (o. efter denna stående trycksvaga stavelser) i en versrad. Wulff Värsb. 127 (1896). Rader .. med kvinnliga radslut. Wendt KärlVårJap. 15 (1925).
Ssg (till -slut 2): rad-slut(s)-signal. vid maskinskrivning: (klock)signal som anger, när skriften närmar sig slutet av raden. 2NF 25: 1201 (1917). —
(1 c) -SPRIDARE, r. l. m. lant. gödselvattenspridare som fördelar gödselvatten i de rader vari rotfrukter o. d. såtts. LAHT 1910, s. 527. —
(1) -STEN. (†)
1) om var o. en av ett antal långa stenar som placerades i rad efter varandra vid murning l. gatläggning. PH 2: 1280 (1736). König Mec. 106 (1752).
(1) -STÄLLD, p. adj. (i sht i fackspr.) ställd l. placerad i (en) rad l. rader. BotN 1879, s. 161. (Husen) bli .. i allmänhet radställda. SvD(A) 1931, nr 142, s. 8. —
(1 c) -SÅ, v. [jfr d. radså] i sht lant. så (frön l. sädeskorn) i rader med bestämda mellanrum; äv. i p. pf. i adjektivisk anv.; motsatt: bredså. EconA 1807, dec. s. 31. Radsått frö angripes lättare av möss än bredsått. Sonesson HbTrädg. 201 (1926).
Ssg: radså-maskin. [jfr d. radsåmaskine, t. reihensämaschine] (föga br.) lant. radsåningsmaskin. SvD(L) 1912, nr 92, s. 11. —
(1 c) -SÅDD, r. l. f. [jfr t. reihensaat] i sht lant. (för hand l. med maskin utförd) sådd varvid utsädet sås i rader; motsatt: bredsådd. Arrhenius Jordbr. 2: 249 (1860). Radsådd gifver .. större skördeutbyte än bredsådd. SDS 1918, nr 216, s. 4. —
Ssg: radsånings-maskin. [jfr d. radsåningsmaskine] lant. maskin som utsår o. nedmyllar sädeskorn l. frön i rader. UpsP 1860, nr 73, s. 2. —
-SÄTTA, -ning.
1) (mera tillf.) till 1: sätta (ngt) i (en) rad l. rader. Schultze Ordb. 3953 (c. 1755). Potatisförsöken radsattes på 1 meters afstånd mellan raderna. LAHT 1908, s. 244.
2) (†) till 2: placera l. ordna (ngt) i en viss ordningsföljd; särsk. ss. vbalsbst. -ning, ordnande, ordning, äv. konkretare. Rudbeck Atl. 1: 839 (1679). Schultze Ordb. 3953 (c. 1755). De gamle Runorna hade en egen bestämd radsättning eller viss inbördes ordning. Liljegren Runl. 49 (1832). Strinnholm Hist. 1: 150 (1834). —
(6) -SÄTTMASKIN~002. boktr. sättmaskin vari en hel rad sättes o. gjutes åt gången. NordBoktrK 1909, s. 204, Bil. —
-TALS, adv. o. sbst. (rad- 1665 osv. rade- 1683—1761)
I. adv.
1) till 1: radvis (se d. o. II 1); numera företrädesvis (ngt vard.): i hela l. långa rader; stundom närmande sig l. övergående i bet.: i (stora) mängder (jfr rad, sbst.1 4). Murenius AV 568 (1665). Et bräde .. genomborat med stora nafvarhål, radtals. Serenius EngÅkerm. 104 (1727). (Småskrak-)ungarne, hvilke .. följa Modern ratals efter. Broman Glys. 3: 514 (c. 1740). Han .. tog en mängd flyende polackar och lät utan barmhertighet radtals nedhugga dem. Fryxell Ber. 11: 141 (1843). Radtals ligga de på hyllorna och svettas (i bastun). Wester Lěskov FörseglÄng. 175 (1928).
2) till 6; i fråga om tryckta l. skrivna rader; särsk. (o. numera företrädesvis, vard.) i sådana uttr. som stryka radtals, stryka hela l. många rader (i manuskript l. korrektur o. d.). SvTyHlex. (1851). Östergren (1935).
(6) -TANGENT. boktr. på sättmaskin: tangent som man trycker på, när en matrisrad är klar för utspärrning o. gjutning. NordBoktrK 1909, s. 212. —
(6) -TROGEN. om textedition o. d.: som troget återger originaltextens indelning i rader. Östergren 1: 600 (1917). —
(8?) -TÄCKE. (†) randigt (säng)täcke?; jfr rand-täcke. Sängklädher. .. Bänkadyner långa 2 st. Hyene 10 st. Nya långe Ratäcken 2. stycken. VDAkt. 1684, nr 112. —
(1 c) -UPPDRAGARE~0200, r. l. m. (numera föga br.) lant. redskap varmed man gör rader l. fåror vari sådd skall ske, markör (se d. o. 3). LfF 1857, s. 270. Lind o. Liljewall Köksv. 143 (1908). —
(6) -UPPSAMLING~020. boktr. uppsamling av i en radgjutningsmaskin färdiggjutna rader. NordBoktrK 1909, s. 303. —
(1 c) -VIDD. (tillf.) lant. om vidden l. bredden på en rad vari frön o. d. sås. MosskT 1887, s. 227. —
-VIS, sbst., adv. o. adj. (rad- 1795 osv. rade- 1671—1825) [jfr d. radvis, t. reihen-, zeilenweise]
II. adv.
1) till 1; i fråga om placering l. uppställning o. d.: i rader. Socker-Rötter .. planteras radewijs. Rålamb 14: 6 (1690). Radvis anordnade, flacka gravar. Backman MännRas. 359 (1935). särsk. (mera tillf.) motsv. 1 e, i fråga om pärlor: i kedjor l. rader. Guld-, silfver- och stålperlor (försäljas) bundt- eller radvis. Berg Handarb. 12 (1873).
4) (numera bl. tillf.) till 8, i fråga om barkning: i (raka) ränder. (Alen) bör .. vara barkad, dock icke radevis som furen, utan snäckvis. ReglVirkeslefv. 1825, § 90.
III. (föga br.) adj.; till 1: placerad l. uppställd o. d. i rader. Thomson Insect. 69 (1862). Haller o. Julius 172 (1908). Östergren (1935). —
B (†): (1) RADE-TAL. i uttr. i radetal, radtals (se d. o. I 1); anträffat bl. i utvidgad anv., övergående i bet.: i (stora) mängder (jfr rad, sbst.1 4). I hoopewijs och radhetaal. LLaurentii Nyåhrspr. E 1 a (1618). —
-TALS, -VIS, se A.
Avledn.: -RADIG, adj. ss. senare ssgsled.
1) som bildar l. består av l. har en l. flera så l. så beskaffade rader; som består av l. har så l. så många rader.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content