SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
RABBA rab3a2, v.2 -ade.
Etymologi
[sv. dial. rabba, peta, bromsa, rispa, rafsa åt sig m. m., motsv. nor. rabbe; sannol. samhörigt med nor. dial. rava, riva åt sig, slarva (jfr RAVLA)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) kliande peta på (ngn). Han .. rabbade suggan över ryggen. Lidman Tjärd. 75 (1953).
2) bromsa med ett ben vid kälkåkning. Hülphers HerrHäst. 4 (1907).
Spoiler title
Spoiler content