RABB rab4, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
sjöt. värktyg varmed drevet i en nåt bearbetas för att ge rum åt becket; äv. allmännare: drevjärn. ÖoL (1852). Drefjern .. (äro) af tre slag, nemligen: tunnjern med kilformig egg, enkla rabbar med en och dubbla rabbar med två refflor i eggen. Engström Skeppsb. 29 (1889). TLev. 1901, nr 35, s. 3. Drev .., vilket injagas i fogen medelst rabb. Nilsson Skeppsb. 113 (1932). — jfr JAG-RABB.
