SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1956  
RABUS l. RABUSE, r. l. f. (OxBr. 8: 379 (1642), Carl XII Bref 266 (1704)) l. n. (OxBr. 5: 441 (1627), Dalin Vitt. 5: 118 (1752)); ss. n. best. (i bet. 1) -et (Nordberg C12 1: 899 (1740), Lind (1749)).
Ordformer
(rab- 16271876. rabb- c. 17501769. -us c. 17001876. -use 1642. -uss 1627)
Etymologi
[sv. dial. rabus (med tonvikt på andra stavelsen), oreda, plötsligt oväder, motsv. d. rabus (ä. d. rappus(e)), av lt. rabuus(ch), rappuus m. m., förvirring m. m., l. t. rapus(ch)e, prisgivande (förr äv.: plundring) m. m. (jfr mht. rabusch, karvstock, o. ä. t. uttr. in dy rapuss werfen, t. in die rapuse geben o. d.); av slaviskt urspr. (jfr tjeck. rabuše, serb. raboš, karvstock)]
(†)
1) händelse präglad av disciplinlöshet l. förvirrad brådska l. oreda l. kaos; bullrig oreda l. uppståndelse, tumult; äv.: uppträde, upplopp; äv. närmande sig l. övergående i bet.: (vild l. förvirrad) strid l. attack; särsk. i uttr. i (det)samma rabus, särsk.: vid samma (l. detta) förvirrade l. tumultuariska tillfälle. I dedh samme rabuss löössleptte (de plundrande soldaterna) öfuer 60 (båtar). OxBr. 5: 441 (1627). De artilleriehästar, som icke till dödhz skutne, ähre doch i denne rabuse .. förkombne. Därs. 8: 379 (1642). I samma rabus .. reste öfversten .. Albedyhl ifrån Musco. HH 24: 188 (1712). I första rabuset giordes större delen (av de överraskade kosackerna) neder. Nordberg C12 1: 899 (1740). (Dalkarlarna) voro (vid upploppet i Stockholm 1743) vpstutzige, i hvilket rabbus riksrådet Petter Adlerfeldt blef i ryggen skuten. Rhyzelius Ant. 141 (c. 1750). Jag älskar icke stort rabus. Dalin Vitt. 5: 118 (1752). Ihre (1769). särsk. i uttr. i en rabus, på ett abrupt l. slarvigt l. mindre omsorgsfullt sätt, på ett sätt som vittnar om brådska. Jagh har nu intet längre tidh at skrifv[a] utan måste sluta i een sådan här Rabus. Carl XII Bref 266 (1704).
2) [jfr ä. t. rapuse, rapuschen, t. rapuschchen, benämning på ett spel där korten i vissa moment blandades huller om buller] i visst kortspel (särsk. tolva): förhållandet att en spelare tar alla sticken; särsk. i uttr. göra rabus; jfr RAMBUSA, RAPOUSE. Lindskog Spelb. 234 (1847). Bruzelius AllmogL 79 (1876: gjorde).
Spoiler title
Spoiler content