SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RABULERA, v.
Etymologi
[möjl. till lat. rabula (se RABULIST); jfr dock RABBLERA]
(†) vara uppstudsig l. egenmäktig? En Man som plägar .. / .. föllja .. sin willja / At giöra hwad han will, och rabulera fort. Achrelius Jos. D 3 b (1692).
Spoiler title
Spoiler content