SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RACKA rak3a2, v.4 -ade.
Etymologi
[sv. dial. (Lappl., Norrb.) racka; samhörigt med RACKA, sbst.5, o. möjl. med RACK, sbst.4]
(i vissa delar av Norrl., bygdemålsfärgat) vid vinterfiske på isbelagda vatten: föra en ”rackstång” under isen från hål till hål. Landsm. 1926, s. 37.
Ssgr (i vissa delar av Norrl., bygdemålsfärgat. Anm. Vissa av dessa ssgr kunna äv. hänföras till racka, sbst.5): RACK-FISKE. om (vissa slags) vinterfiske med nät. Ekman NorrlJakt 311 (1910; från Arjeplog).
-KROK. [sv. dial. (Lappl.) rackkrok] lång böjd käpp varmed man petar fram en ”rackstång” som glidit vid sidan om ett hål i isen. Læstadius 2Journ. 64 (1833).
-LINA. lina fastsatt i ”rackstång”. Westerlund NybyggLappl. 155 (1937).
-STÅNG. [sv. dial. (Lappl., Norrb.) rackstång] vid vinterfiske på isbelagda vatten: stång som under isen föres längs en rad upphuggna vakar o. vid vilken är fäst en lina förenad med ett nät l. en not. Læstadius 2Journ. 64 (1833). Ekman NorrlJakt 311 (1910). Westerlund NybyggLappl. 155 (1937).
Ssg: rackstång-krok. (i vissa delar av Norrl., bygdemålsfärgat) ”rackkrok”.
Spoiler title
Spoiler content