SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RACKELHÖNA ~hø2na, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[till RACKELHANE]
zool. rackelhane av honkön; stundom äv. allmännare: rackelhane. Fries ÅrsbVetA 1833, s. 119. TJäg. 1833, s. 676 (allmännare). Rackelhönan skiljes från tjäderhönan genom sin klufna stjert. Källström Jagt 213 (1850). FoFl. 1920, s. 40.
Spoiler title
Spoiler content