SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RACKELFÅGEL rak3el~få2gel, m. l. r.; best. -geln ((†) -glen Nilsson Fauna II. 2: 77 (1858), Malm Fauna 269 (1877)).
Ordformer
(förr äv. -fogel)
Etymologi
[till RACKELHANE]
i sht zool. bastard mellan orre o. tjäder; rackelhane. TJäg. 1832, s. 55. FoFl. 1940, s. 57.
Spoiler title
Spoiler content